Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

VM i ny sport väntar Rebecka

Rebecka Harding förbereder sig för ännu ett VM. Tidigare var det segling, nu triathlon.– Det kan nog vara mitt tionde VM kanske, säger hon från badbryggan i Viksbergsviken.

Om man tittar i LT-sportens arkiv dyker det upp en räcka artiklar om Rebecka Harding. Den tidigaste var från slutet på 90-talet, om en talangfull optimstseglare från Östertälje. Undertecknad skrev även då.

Nu möts vi igen, vid vattnet. Men en ny sport, eller tre grenar, är i fokus.

– Det har gått så fort, jag började ju på skoj med triathlon efter att sett min sambo tävla i svenska Iron man, det var fyra år sedan. Så jag har tävlat i tre år.

Hon håller med om att segling och triathlon skiljer sig en hel del, även om det faktiskt är ganska vanligt att seglare satsar på just detta sportbyte. Men det naturliga är att vara simmare från början om man ska bli bra på triathlon.

– Man måste visserligen vara uthållig som seglare, men på ett annat sätt. Orka att ligga still och burka länge. Men det handlar inte om kondition på samma sätt. Jag var rätt duktig på att springa som barn, men på seglargymnasiet fick jag i princip inte löpträna då jag behövde bli tyngre. Så jag styrketränade mest.

Rebecka var så lovande i segling att hon representerade Sverige

i VM i Optimistjolle, Zoom8 och E-jolle, och hon kom in på Riksidrottsgymnasiet i Motala. Där seglarna delade skola med triathleter.

–Ja, då hade jag chansen att lära mig simma, för mina klasskamrater simmade ju varje morgon, men jag tog inte den chansen. Det var synd, jag förstod inte vitsen, jag skulle inte ramla

i, och jag hade ju flytväst.

I stället har hon lärt sig att crawla på gamla dar.

– Simningen är min sämsta del, men man tappar ändå inte så mycket där, då det är så mycket kortare än de andra distanserna, säger hon när hon kommer upp ur Viksbergsvikens vatten, efter att ha visat hur man simmar snabbt men energisnålt i öppet och vågigt vatten.

En triathletsimmare använder knappt benspark, benen ska man spara till cykeln och löpningen, förklarar hon.

Hon tycker det är svårt att jämföra sina sporter, konstaterar att båda tar mycket tid i anspråk – seglingen med allt runt omkring, triathlon för alla träningstimmar, speciellt på cykelsadeln.

– Normala arbetsveckor tränar jag nog femton timmar, men på semestern trappar jag upp rejält. Gör långa cykelpass runt på Ekerö eller här omkring, simmar i öppet vatten. Annars sitter jag ofta i lägenheten på träningscykeln.

Hon följer OS, seglingen där hon känner många av deltagarna, men också simning, cykel och så småningom triathlon.

– Men det är stor skillnad på den olympiska distansen och de som tävlar i OS, och mig. De är mycket snabbare. Nej, jag siktar inte mot OS i triathlon.

Faktum är att Rebecka mycket väl kunde ha blivit OS-seglare. Hon var bland de bästa i E-jolle, men när den klassen tappade OS-status till förmån för Laser radial – en klass där man behöver väga betydligt mer än slanka Rebecka, slutade hon.

– Jag saknar seglingen, och min älsklingsbåt E-jollen. Jag borde nog skaffa mig en igen, om jag tänker efter.

Efter att ha utbildat sig till jurist, via studier i Sverige, Kina, England och Kina, blev hon sugen på att idrotta igen. För att träna fokuserat kan hon, tävla är hon bra på.

Hon berättar engagerat om hur jobbigt det kan vara att byta delmoment, men att man oftast efter den långa cykelturen längtar efter att få räta upp sig och springa.

– Men oftast springer man för fort i början, men är liksom van vid cykelfarten, säger hon och visar sin pulsklocka – den som visar hur långt man simmat, vilken puls man har när man cyklar och visar kilometertider på löpningen.

– Man har tydliga mål för varje del, och vet hur mycket man kan ta i. För man måste ju hushålla med krafterna. Efter en full Iron man är man helt slut i veckor.

Även om Rebecka är ny i sporten har hon redan varit med på ”riktiga” Iron man på Hawaii (något som bara några få utvalda får chansen att göra), och ska nu tävla i VM som avgörs i närheten av Brisbane i Australien om en månad.

– Jag ska faktiskt åka till Dublin för en tävling nu i helgen, som ett sista test. Men oavsett hur det går kommer jag att åka till Australien. Det ska bli riktigt roligt.