Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vinna eller försvinna

Det blåser kallt. Runt våra husknutar, men också runt våra ministrar, de som just nu styr landet och de som tidigare haft den ansvarsfulla uppgiften.

Aftonbladet uppdaterar oss varje år vid den här tiden om vad vi egentligen tycker om ministrarna. Dock endast de nu aktuella. Visst är det synd att jämförelsematerialet med tidigare socialdemokratiska ministrar uteblir. Synd men knappast oväntat, för Aftonbladet (S) vill inte göra den jämförelsen. Den är nämligen inte så trevlig. Inte för S-ministrarna. Göran Persson vs Fredrik Reinfeldt. Maj-Inger Klingvall (minns vi henne?) vs Cristina Husmark Pehrsson. Bara för att ta två exempel. Statsministrar och sjukförsäkringsministrar. Två utsatta poster. Mycket skriverier kring vad de gjort eller inte gjort. Många upprörda stämmor som ropar på andra och bättre reformer.

Så här kan det se ut om man tar sig tid att leta bland statistiken:

Reinfeldt får i januarimätningen en toppnotering med 3,5 på en femgradig skala. Snittbetyget för alliansregeringen blev i år 2,89. Det är mer än vad Perssons regering i alla dess skilda konstellationer någonsin uppnått. Och Husmark Pehrsson, som verkligen fått känna på folkets och medias hårda domar om utförsäkringsreglerna, har ändå fått 2,4. Detta att jämföra med föregångaren på posten, Maj-Inger Klingvall, som fick 2,3. Maud Olofsson, näringsminister (C) som fått kämpa i motvind under en lång tid med bilindustrin, hur ser det ut för henne? Ja, hon får 2,7, vilket är ett rätt bra resultat om man jämför med föregångarna Anders Sundström med 2,2 och Björn Rosengren 2,3.

Det är som det är med siffror och statistik. Man kan trixa och fixa med dem lite som det passar. Men de säger ändå alltid något. I det här fallet berättar de med rätt stora bokstäver att det inte var bättre förr. Att S-ministrarna inte var populärare än de nuvarande borgerliga. Att folk faktiskt har respekt för alliansregeringen, trots att det inte ser så ut när man tar del av andra mätningar, som till exempel de olika partisympatimätningarna. Enligt dessa leder oppositionspartierna. Men kanske är det så att väljarnas förtroende för ministrar är mindre flyktigt än deras förtroende för partier.

Bara för att man råkar gilla en person, som Fredrik Reinfeldt, för att han inte framstår som dryg och bufflig som sin föregångare, betyder inte det med automatik att man även gillar hans parti så till den grad att man uppger sig vilja rösta på det.

Kanske är det också så att svenska folket kan tänka själva. Att vi trots alla larmrapporter om hur regeringen ”slaktar trygghetssystemen” och ”skär sönder” både A-kassa och sjukförsäkring, ändå kan tycka att det inte är riktigt så illa. Vårt kollektiva minne säger oss att det har vi hört förut. Och att det inte är riktigt så illa som S-debattörer och media utmålar.

Nu har regeringen Reinfeldt ett nytt socialdemokratiskt lag att kämpa mot. Nya popularitetsstrider är att vänta. Den här gången är det inte Göran Persson utan Mona Sahlin som ska bedömas och kanske även berömmas. Med sig har hon miljöpartister och vänsterpartister. Det är svårt att tro att Lars Ohly (V) kommer att dra upp siffrorna för den röd-gröna oppositionen. Vad som händer med Miljöpartiet efter kommande språkrörsbyten återstår att se. Stabilitet är inte det första man tänker på när man tänker på Miljöpartiet. Eller vänstern för den delen.

Så när det gäller förtroendeligan kommer den med all sannolikhet inte att toppas av oppositionen. Regeringspartierna däremot har med en bra bas i förtroendefrågan goda förutsättningar att vinna väljarnas val – och valet i höst.

Mikaela Munck, Ledarskribent