Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi lämnar ett krisår och går in i ett nytt

Bedömare runt om i världen verkar vara överens om att 2015 går till historien som ett riktigt krisår. Den ekonomiska världskrisen bara fortsätter.

Annons

Nu har den spridit sig från de gamla industriländerna, i synnerhet i Europa, till de nyrika tillväxtländerna, med Kina i spetsen.

Svag konsumtion hos de gamla rika länderna drabbar de nyrikas export. Det drabbar i sin tur efterfrågan på råvaror, bland annat olja. Det slår mot många fattiga länder i exempelvis Afrika, men också Saudiarabien måste dra åt svångremmen, och Ryssland börjar ligga riktigt illa till.

Det största dramat, åtminstone i ett europeiskt perspektiv, är dock Mellanösternkrigets spridnings-effekter. Konflikten är inte ny. Kampen mellan stormakterna och olika regionala aktörer om kontrollen över denna region, med dess enorma oljetillgångar och viktiga kommunikationsleder, har pågått i årtionden. Men hittills har USA och de europeiska stormakterna oftast kunnat kriga på distans, utan att de hundratusentals dödsoffer och miljontals flyktingar krigen förorsakat, märkts hemmavid, annat än på tv-skärmarna. 2015 bröts Europas fördämningar mot flyktingströmmarna, och terrorhotet växte tillräckligt för att skapa panikartade stämningar både i Europa och USA.

Krossandet av den arabiska våren släckte hoppet om en fredlig väg mot självbestämmande för regionens folk. Assadregimens massakrer i Syrien, för att slå ned all opposition, och USA:s Irakinvasion, som kostade ett par hundra tusen civila livet, ses som huvudorsaker till såväl flyktingström som den snabbt ökande terrorismen och IS framväxt. Nu fokuserar väst, inklusive Sverige, på att hejda flyktingströmmen och utplåna IS.

Symptomen bekämpas, men än är det långt kvar till en strategi som försöker lösa upp konfliktens orsaker. De riktlinjer för en fredsuppgörelse i Syrien som FN:s säkerhetsråd ställde sig bakom i december, skulle kunna innebära en utveckling mot demokrati och skydd för minoriteter. Men risken är stor att den i stället blir en seger för Assadregimen, den värsta marodören i regionen. Vilket i sin tur kommer att öka stödet för IS.

Men vi fick också se att världssamfundet kan samla sig till viktiga beslut i svåra frågor. Klimattoppmötet i Paris i december ledde till en global uppslutning kring målet att hejda temperaturökningarna under 2 grader och så nära 1,5 som möjligt. En mängd nationella åtaganden för att åstadkomma detta presenterades.

Det går att oroa sig för att även 1,5 grader är för mycket och att åtgärdspaketen inte ens räcker till detta. Men det är viktigt att man är ense om färdriktningen, och att alla måste anpassa sin planering mot en hållbar utveckling.

Verkligheten kommer i vilket fall som helst att driva på den.

utrikeskrönikör

Pär Granstedt