Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi gasar och bromsar på LT

På dagens insändarsida publicerar vi en text av prenumeranten Hasse Ehlert som efter 33 år lämnar LT därför att han är starkt kritisk mot mitt sätt att leda Länstidningen. Självklart publicerar vi den oavkortad och jag ska inte gå i svaromål på varenda punkt. Däremot ser jag anledning att reflektera över vissa synpunkter.

Ehlert kallar mig för räkne-Nissa och menar att jag enbart sparat pengar under min tid på LT och att det fått förödande konsekvenser för tidningen som blivit både tunnare och fulare.

Det känns nästan komiskt att bli beskylld för att enbart räkna och spara. Jag som sedan högstadiet inte ansetts särskilt begåvad när det gäller siffror och som alltid betraktats mer som publicist än kameral expert. Men han har rätt i att det inte gjorts redaktionella besparingar på LT som under den senaste tiden – precis som det sparats mer än förr på varenda tidningsredaktion i landet. I takt med att människor ändrar sina beteenden och väljer bort prenumererad press är vi nu på en bemanningsnivå som känns ansträngd.

Siffror som kom nyligen visar att vi i det här landet har dubbelt så många PR- och kommunikationskonsulter som journalister. Vart leder detta? Kommer vi i framtiden att klara av att granska samhället och ge information så att människor kan fatta beslut och känna att de har koll på vad som händer?

Jag har inte svaret. Men mitt gamla reporterhjärta slår hårdare och jag vet att vi behöver stå upp för journalistiken. Samtidigt måste vi också inse att utan en hållbar affär finns inga resurser att göra journalistik. Det är därför det är så viktigt att hitta lösningar för att exempelvis få betalt för det vi publicerar på nätet. Ett sådant beslut för LT kommer inom kort.

Hasse Ehlert tycker att LT är för tunn. Det tycker jag också vissa dagar. Det vore fantastiskt att kunna erbjuda tjockare tidningar. Men det vi ser är att upplagorna viker så länge vi fortsätter i uppkörda spår. Vi får inte fler som betalar även om de får massor av sidor att hämta i brevlådan på morgonen dagen efter att nyheterna hänt.

Det är ungefär som en livsmedelshandlare som envist erbjuder högrev i bit i sin köttdisk när allt fler efterfrågar marinerad fläskfilé. Man lär förr eller senare få släcka lampan i butiken.

Lite så är det för oss också. Vi måste se till att papperstidningen finns för dem som vill ha den men samtidigt utveckla ett annat sortiment för dem som inte vill betala för den oavsett hur den ser ut.

Ehlert varnar för att ”bromsa i uppförsbacke” och det har han rätt i. Gasa och bromsa samtidigt, säger man ibland, och det är lite det vi håller på med just nu.

Den resan kommer inte alla att gilla, precis som en del av handlarens kunder kommer att vilja ha den där högreven oavsett vad som händer.

Det är alltid tråkigt att mista mångåriga prenumeranter, förskräckligt rent ut sagt. Men självklart väljer man själv, såväl tidning som livsmedelsbutik.

Läs Hasse Ehlerts insändare här.