Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem ska välfärdsstaten vara till för?

Inför höstens val, när vi funderar på de stora frågorna, behöver vi diskutera hur vi egentligen ska utforma framtidens välfärdssystem.

Det svenska systemet är byggt utifrån att så mycket som möjligt ska fungera så lika som möjligt för alla, med breda bidrag riktade mot den stora massan.

Vi tog tidigt ett beslut när vi kämpade oss ur Fattigsverige att det inte skulle bli skillnad på barnen med barnbidrag och de som inte hade det. Alla barn skulle få samma för att undvika splittring. Vi föredrar avgiftsfria lösningar där alla får stå i samma kö, oavsett om det gäller vården eller till hyresrätter.

Systemet hade sina vinster, i en tid av klasskillnader fanns mycket att vinna på att inte skapa klyftor mellan grupper. Men så var vi också mer homogena. Problemet med one size är att den sällan passar alla. Särskilt om vi blir mer olika, med allt mer olika behov.

Tre trender i samhället kan nämnas som allt mer utmanar den här modellen:

• Bättre sjukvård. Tack vare utvecklingen inom medicin är sjukvården bättre i dag än den var för bara 20–30 år sedan. Det leder i sin tur till att fler människor lever med fler sjukdomar. Både de vuxna som råkar ut för olyckor och barn som föds med olika diagnoser överlever i högre grad. Det ökar trycket på exempelvis LSS, där kostnaden för personlig assistans har ökat kraftigt.

• Äldre befolkning. Även det ökande åldrandet påverkas delvis av den bättre sjukvården men även av bättre livsstilsval för de generationer som nu blir gamla. Fler åldringar betyder högre kostnader för sådant som vård, hemtjänst och äldreboenden. Samtidigt förväntar sig även dagens äldre bättre tjänster.

• Hög asylinvandring. Att vi haft en hög invandring av asylsökande, från länder med en ganska avvikande kulturell identitet kommer också driva sociala kostnader. Socialhjälp förr behövde kanske utgå ifrån en typ av problematik, en person i ett hushåll hade problem med alkoholmissbruk. Som nyanländ måste familjer och individer hantera både språkproblem, hög arbetslöshet, psykiska problem från att ha upplevt traumatiska händelser under krig och flykt och att komma från en annan kultur. Det kan skapa konflikter, oförståelse och stress mot samhället.

Vi märker redan att medelklassen i många fall tröttnar på det basutbud som samhället erbjuder

De utsatta grupperna blir med andra ord allt mer utsatta. De behöver tydligare, mer riktade och kanske i många fall dyrare stöd. Frågan är om Sverige har råd med detta, samtidigt som vi också vill ha breda stöd som barnbidraget. Vi märker redan att medelklassen i många fall tröttnar på det basutbud som samhället erbjuder och är beredd att köpa egna tjänster exempelvis i form av privata sjukvårdsförsäkringar.

Det kan vara en svår diskussion att ta, men kanske kan vi inte längre prioritera breda och lika stöd till alla när vi samtidigt har utsatta grupper som behöver mer än så.

Kanske måste vi börja prioritera lite tydligare och låta dem som kan betala lite ur egen ficka för vissa tjänster göra det i högre utsträckning. För utvecklingen finns där vare sig vi tycker diskussionen är jobbig eller inte.

Hanna Marie Björklund