Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Västmakterna vilse i Mellanöstern

Europa är i chock efter det senaste årets terrorattacker och flyktingvåg. Vi letar förtvivlat efter förklaringar, och talar om ren ondska, galenskap och så vidare.

Annons

Men kanske är de tragiska, men logiska konsekvenser av västmakternas och Sovjetunionen/Rysslands våldspolitik i Mellanöstern de senaste hundra åren. Det började med det Ottomanska rikets sammanbrott i samband med första världskriget, och ett sviket löfte till araberna om självständighet. Sedan följde en rad arabiska uppror mot kolonialmakterna som blodigt slogs ned.

Sedan kom de förödande konsekvenserna av Israels erövring av Palestina i förgrunden.

Maktkampen fortsatte.

I början på 1980-talet stödde USA med flera ett jihadistiskt uppror mot den sovjetstyrda regimen i Afghanistan. Ur det uppstod talibanerna och al-Qaida, som sedan provocerade västmakterna till dagens afghanska krig. Västmakternas Irakinvasion 2003 som beräknas ha kostat 200 000 människor livet direkt, och ytterligare 100 000 genom umbäranden.

Den erfarenheten ledde till framväxten av IS.

När den arabiska våren bröt ut 2011 räknade man med att få stöd från den demokratiska västvärlden. Men realpolitiken fick avgöra och demokratiförsöken krossades. Beskedet till araberna var att demokrati inte var en framkomlig väg till frihet, endast våldet återstår. Stödet för IS ökade. Värst blev konsekvenserna i Syrien. Assad-regimens krig för

att behålla makten åt sig och den lilla shiitiska alawitsekten beräknas att ha skördat närmare 300 000 liv hittills, och resulterat i miljoner på flykt.

Västmakterna, helt fokuserade på sin kamp mot IS, som ses som det största hotet mot sina ekonomiska och geostrategiska intressen, hari praktiken gett Assad nästan fria händer att terrorbomba den sunniarabiska befolkningsmajoriteten. Resultatet ser vi i flyktingströmmarna. Väst stöder också de kurdiska peshmergastyrkorna i kampen mot

IS, vilket hos dem väckt hoppet om en kurdisk stat.

Det har i sin tur satt skräck i Turkiet, så att den turkisk-kurdiska konflikten blossat upp igen. Nu knyts hoppet till den bräckliga fredsprocessen i Syrien. Men resultatet tycks bli

att Assadregimen återtar kontrollen, och bildandet av ett shiitiskt block med Iran, Irak och Syrien. Det vore oacceptabelt för USA:s viktigaste allierade i regionen, sunnitiska Turkiet och Saudiarabien. Men framför allt kommer det att stärka stämningar av förtvivlan och hat bland förtryckta sunniaraber, och känslan av att IS är deras enda försvarare.

Resultatet blir mer krig i Mellanöstern och mer terrorism där och runt om i världen.

Västmakternas nuvarande strategi i Mellanöstern tycks bara leda till mer kaos. Det behövs ett strategibyte inriktad mot ett långsiktigt arbete för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.