Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vårda folkförsvarsmakten

Folk och försvar har haft sin årliga konferens. Det är ett namn som förpliktigar. Organisationen bildades för 70 år sedan. Andra världs-kriget gjorde försvaret till en svenska folkets angelägenhet.

Mötet i beredskapsförbanden mellan värnpliktiga män ur olika samhällsgrupper stärkte demokratin. Övriga delar av samhället engagerades i olika former av civilförsvaret.

Värnplikten och civilförsvarsplikten har varit viktiga incitament för medborgarna att engagera sig i frågor rörande samhällets säkerhet. Pliktlagarna har omfattats av ett slags hatkärlek, men trots att tvånget inneburit ingrepp i den enskildes liv, har de accepterats. De har också gjort engagemang i de frivilliga försvarsorganisationerna till ett naturligt inslag i det svenska samhället.

Folk och försvar har ett brett register. I ett uppskattat anförande under sista dagen talade dess ordförande Sture Nordh om samhällets säkerhet och medborgarnas trygghet i vidaste bemärkelse.

Det finns många hot mot vår trygghet: Ekonomiska kriser, miljö- och klimatkriser, pandemier och annat. De kan fordra medborgerligt engagemang och anpassning i olika former – inte sällan förbundna med uppoffring av den egna bekvämligheten. Medvetenheten om att de kan bli verklighet rotar sig allt fastare.

När det gäller påtagliga fysiska hot som brottslighet, bränder och andra katastrofer, finns organisationer, som verkar redan i fredstid. Hoten existerar ju ständigt, och det är inte svårt att föreställa sig behovet av polis, räddningstjänst och katastrofsjukvård.

När det gäller säkerhetspolitiska risker är det besvärligare. Det påverkar främst utformningen av det militära försvaret, men även beredskapen att möta de påfrestningar som uppkommer vid ett militärt angrepp. ”För närvarande finns inget militärt hot mot Sverige” är ett välkänt och ofta upprepat faktum. Problemet är att en hotsituation kan utvecklas under loppet av några år. Att bygga upp en organisation, som successivt kan anpassas till den militärpolitiska utvecklingen, är svårt, för att inte säga omöjligt vid snabba politiska händelseförlopp.

Att politikerna antar att militära hot kan uppstå i framtiden bekräftas av riksdagens beslut om att Sverige ska ha ett militärt försvar. Det gällande försvarsbeslutet innebär att det

militära försvarets fysiska kärna skall utgöras av bland annat 100 Gripenplan, åtta ”lätta manöverbataljoner” och sju ubåtar och fregatter.

Värnplikten har i praktiken avskaffats. Personalförsörjningen ska baseras på kontraktsanställning och en viss frivillighet. Den senare manifesteras i ett hemvärn på 22 000 personer.

Hur en anpassning till en allvarligare hotsituation ska gå till, vill ingen politiker på allvar gå in på. Utbildningsanläggningar, materiel och erfarenhet har redan avvecklats i snabb takt. Beredskap för en anpassning saknas därmed.

En annan kritisk faktor är att försvaret och försvarsbehoven försvinner ur människors medvetande. Värnplikten och civilförsvarsplikten medförde att de flesta kom i kontakt med försvaret. Den demokratiska insynen säkerställdes. Frivilligorganisationerna fick medlemmar, vars medvetenhet väckts genom pliktlagarna.

En opinionsundersökning, initierad av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, visar att svenska folket bryr sig om sitt försvar. 73 procent menade att hela landet ska försvaras och 43 procent sade sig ha stort eller mycket stort intresse för försvaret.

Den nuvarande försvarspolitiken är kortsiktig, ologisk och osammanhängande.

Folk och försvar behövs och bör synas mycket i debatten. Ett försvar byggt på folkets engagemang är oumbärligt. Varje medborgare bör ges möjlighet att delta efter förmåga. Moderniserade pliktlagar kan vara ett viktigt instrument, som bör tas upp till allvarlig diskussion.

Ivan Österblad

Fd överste Ledamot av Kungliga Krigs-vetenskaps-akademien