Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Våga mäta utsläppen

Den skadade motorvägsbron kostar samhället en miljon kronor om dagen, minst. Kostnaden för stadsmiljön är svårare att beräkna.

Enligt Jonas Eliasson, KTH-professor i transportsystemanalys, får haveriet på den södergående motorvägsbron i Södertälje långtgående konsekvenser.

En schablonberäkning visar att kostnaderna – när semesterperioden är över och skolorna startat – grovt räknat uppgår till ett sjusiffrigt belopp varje dag.

Då har man bland annat vägt in såväl näringslivets transporter som vad arbetspendlare och andra resenärer förlorar i tid – plus kostnader för utebliven produktion och förlorad arbetstid med mera.

Till Sveriges radio säger Eliasson att det på sikt kan ”få konsekvenser för hela landet”.

Sverige i all ära, men det är givet att konsekvenserna blir mest kännbara för Södertälje.

Till de redan nämnda aspekterna långa restider och produktionsbortfall bör även turismen föras.

Risken att fastna i långa köer gör att besökare undviker Södertälje. De som ändå tar sig hit får finna sig i att flanera eller fika i en stadsmiljö som är präglad av igenkorkade bilvägar. Bilköer som, förstås, släpper ut stora mängder avgaser.

Miljökostnaden är dock mer svårberäknad. Här finns inga KTH-professorer eller schabloner.

Faktum är att det inte ens finns mätstationer som kan visa hur trafiktillströmningen påverkar luftkvaliteten.

Östra Sveriges luftvårdsförbund har till uppgift att övervaka luftföroreningar. De mäter halterna marknära ozon, kvävedioxid samt förekomsten av partiklarna PM2,5 och PM10 på flera platser i fyra län (Gävleborg, Stockholm, Sörmland och Uppsala).

Resultaten sammanställs och analyseras sedan på miljöförvaltningen i Stockholms stad.

I Södertälje finns mätstationer vid Birkakorset och Turingegatan – vägavsnitt som även i år toppar värstinglistan när det gäller partiklar (vilka är höga under vinterhalvåret så länge bilisterna har dubbdäcken på).

Men några mätningar av kvävedioxid – som är direkt kopplade till avgaser, inte minst från dieselfordon – utförs inte på gatunivå i Södertälje. Det är den enskilda kommunen som bekostar stationen och enligt uppgift från analysgruppen på Stockholms miljöförvaltning har Södertälje valt att inte göra sådana mätningar.

Det är tokigt. Inte minst ur ett folkhälsoperspektiv.

Kortvarig vistelse i höga halter kvävedioxid eller långvarig vistelse under flera år kan ge skadliga hälsoeffekter. Det är känt att områden med höga partikelhalter också har höga kvävedioxidnivåer.

Södertälje tog redan i sitt Agenda 21-arbete för ett dussin år upp kvävedioxid som ”ett av dagens stora hot mot både vår hälsa och vår miljö”. Och kommunen hade då som mål att halvera utsläppen fram till 2010 från 1995 års nivå. En bra och viktig målsättning.

I det nuvarande miljöprogrammet, som ersatt Agenda 21, nämns inte kvävedioxiderna med ett enda ord. Och inte mäts de heller.