Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Wallström borde oroa sig mer för Putin än för Trump

När utrikesminister Margot Wallström (S) på onsdagsförmiddagen skulle lägga fram regeringens utrikespolitiska ställningstaganden satte hon tonen i inledningen: "Jag säger det här, därför att olyckskorparna nu kraxar om att den stundande valrörelsen kommer att bli smutsig. Då vill jag svara: det måste inte bli så. Det bestämmer vi ju själva".

Och som av en händelse – med vetskap av att det var alla hjärtans dag – var det slående hur detta präglade den efterföljande debatten.

Debatten blev inte smutsig, inte alls. Den var snarast försonlig. Sverige ska tala med en röst i internationella sammanhang. Konsensus tjänar oss väl.

Politik utan smuts är bra, men politik utan friktion blir ointressant.

Och det finns trots allt – och som tur är – några skiljande punkter som är värda att belysa även inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Det gäller inte minst synen på säkerheten i vårt närområde och svensk försvarsförmåga. Alliansen står enig i att Sverige fullt ut ska ta steget för att bli medlem i Nato – försvarsmakten har i dag många och långsiktiga samarbeten med Natoländer, men som icke-medlemmar tillhör vi alltid b-laget.

– Sverige ska inte vara en gråzon mellan Natoländerna och Ryssland, som Centerpartiets Kerstin Lundgren förståndigt konstaterade i debatten.

Skälet är enkelt. Det är först som medlem som ett land omfattas av atlantpaktens artikel fem. Den paragraf som i de franska musketörernas anda – en för alla, alla för en – slår fast att ett angrepp på en av medlemsstaterna är att räkna som ett angrepp på alla Natostater.

Allt fler socialdemokrater har insett detta. Men partiets officiella linje är ännu den samma. S har inte ändrat sig, utan lever alltjämt i tron att Sverige av i dag är alliansfritt. Margot Wallström påstår att detta fortfarande tjänar oss väl – och håller sedan tummarna för att omvärlden (läs Nato) trots allt kommer att komma till vår undsättning i händelse av ett militärt angrepp.

Och Wallström påstod till råga på allt att med Donald Trump som amerikansk president och en auktoritär turkisk president i Recep Tayyip Erdoğan är inte Nato särskilt lockande. Ett i sanning svagt argument.

Ska verkligen svensk utrikespolitik styras av vem amerikanerna röstat fram som president i Vita huset – och samtidigt konstant blunda för regimen i Kreml

Ja, Trump och Erdoğan lämnar en del i övrigt att önska. Men ska verkligen svensk utrikespolitik styras av vem amerikanerna röstat fram som president i Vita huset – och samtidigt konstant blunda för regimen i Kreml och president Vladimir Putin?

Det är Putins agerande, inget annat, som gjort att säkerhetsläget i vår region är alltmer osäkert. Annekteringen av Krim, kriget i Ukraina och den militära upprustningen väcker berättigad oro för vad Ryssland kan tänkas hitta på. Och i presidentvalet i mars kommer Putin att bli återvald för ännu en mandatperiod.

I ett sådant läge behövs allianser och garantier, då behövs Nato.