Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Vi ska vara tacksamma att Fridolin tänker om

Före valet 2014 lovade Gustav Fridolin (MP) att han skulle fixa svensk skola på 100 dagar. Nu har han varit utbildningsminister i långt över 1 000 dagar – och vi väntar alltjämt med spänning på när själva fixandet ska börja.

De förbättringar av svenska elevers resultat som de senaste stora internationella undersökningarna Pisa och TiMSS visat på är givetvis glädjande. Det går att skönja bättre resultat inom flera ämnen. Gapet till andra jämförbara länder ökar inte längre.

Men att den svenska skolan inte befinner sig i fritt fall kan näppeligen Gustav Fridolin ta åt sig äran för, det är inte han som har viftat med sitt trollspö.

Mätningarna visar snarare på att några av de reformer som Alliansen införde när den hade regeringsmakten har börjat ge frukt. Att kunskap åter blev skolans kärnuppdrag har gett lyftet. Det gäller framför allt inom matematik. Det matematiklyft som alliansregeringen drev igenom, en särskild satsning på fortbildning för lärare just inriktad på undervisningen i matte, har bevisligen betalat sig.

Gustav Fridolin har också, på sitt sätt, försökt betona att det är bra när elever lär sig. Hans och Miljöpartiets verkliga skötebarn är att regeringen ska införa en läsa–skriva–räkna-garanti i de lägsta skolåldrarna. Det var ett bärande vallöfte och i Stefan Löfvens allra första regeringsförklaring 2014 fanns det med. Fridolin har lagt en hel del prestige i att få garantin på plats under mandatperioden, och i höstas presenterades regeringens proposition.

Man kan naturligtvis raljera över detta. Att Fridolin borde ha tänkt efter före och insett svagheterna redan innan propositionen lades.

Det finns ingen, absolut ingen, som anser att det är oviktigt att elever lär sig läsa, skriva och räkna. Eller opponerar sig emot att grunden för dessa kunskaper ska läggas i tidig ålder, vilket innebär att erforderligt stöd ska sättas in i tid.

Lika få är de som tycker att det goda i den idén ska dränkas av ökad byråkrati för lärarna eller genom att man inför ytterligare en reglering för något som redan finns i dag. Ändå var det precis det som Gustav Fridolin (MP) och regeringen lyckades göra med sitt förslag om att införa en läsa-skriva-räkna-garanti.

Men då sade hela oppositionen, såväl Alliansen som Sverigedemokraterna, ifrån. Och det har också flera remissinstanser gjort. Exempelvis påpekade Skolverket i sitt remissvar att regeringens föreslagna garanti skulle ge en olycklig dubbelreglering av stödinsatser.

Till slut trillade polletten ner även på utbildningsdepartementet. Och Gustav Fridolin backar nu – han drar tillbaka sin proposition. Till Sveriges radio motiverar han det med att regeringen måste säkerställa att förslaget ger tidigt stöd för eleverna men inte ökar administrationen.

Man kan naturligtvis raljera över detta. Att Fridolin borde ha tänkt efter före och insett svagheterna redan innan propositionen lades.

Å andra sidan är det naturligtvis gott att utbildningsministern klarar att svälja prestigen. Envishet gör inte dåliga förslag bättre. De måste arbetas om.