Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Vänstern har fel, att förstatliga företag gynnar inte Sverige

Mitt i den pågående coronakrisen – där en global pandemi i rekordfart har satt världsekonomin i gungning och människor är oroliga för sina anhöriga och sina jobb – plockar Sveriges vänsterpartister fram sitt allra rödaste manifest för vädring.

Partiledaren Jonas Sjöstedt (V) och ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson (V) föreslår en socialisering av det svenska näringslivet och vill att staten tar sig in som ägare i företagen.

Dagens Nyheters debattsida skriver Sjöstedt och Andersson att de vill villkora statligt räddningskapital till företag med att staten då ska ”gå in som ägare och få motsvarande inflytande. Det kan vara minoritetsägande, majoritetsägande eller att helt ta över företaget”.

Främst har vänsterpartisterna siktet inställt på ”stora livskraftiga företag som är väsentliga för landets och olika regioners ekonomi”. Det är dessa som ska förstatligas.

Vänsterpartisterna öppnar möjligheten för att staten faktiskt kan välja att sälja av sitt ägande med tiden. Men det är uppenbart inte huvudspåret. De ser helst en annan utveckling – att staten behåller makt och inflytande. De dristar sig till och med till att ”aktivt statligt ägande” är ”ett sätt att få företagen att i större utsträckning arbeta för samhällets bästa” – som om motsatsen gäller i dag. Och till råga på allt målar de upp denna nidbild: ”ovilja att tänka och investera långsiktigt är ett problem som har präglat stora delar av näringslivet.”

Du läste rätt. När verksamheter som byggts upp genom generationer nu riskerar att gå omkull på grund av de effekter som coronakrisen skapat får företagarna höra att de är oansvariga, att det är bristen på långsiktigt tänkande som präglar dem.

Att Vänsterpartiet på detta sätt utnyttjar coronavirusets härjningar, mitt under själva pandemin, är rent ut sagt osmakligt.

Blotta tanken att staten successivt ökar sitt ägande av privata företag eller helt tar över dessa får det att vattnas i munnen på vänsterpartister.

I sak är det lätt att se varför Sjöstedt och Andersson tar chansen. Blotta tanken att staten successivt ökar sitt ägande av privata företag eller helt tar över dessa får det att vattnas i munnen på vänsterpartister. Idéer om förstatligande ligger alltid nära till hands för den som lever i tron att privat företagande och entreprenörskap präglas av lättja, kortsiktighet och – ja, ondska.

För Vänsterpartiet är det givet att staten alltid och i alla lägen är den bästa av bolagsägare. Så är icke fallet.

Minns varvskrisen på 1970-talet. Staten investerade tungt i problemfyllda företag. Statsstödet var inte särskilt lyckat för vare sig bolagen i fråga eller för de som stod för kulorna – skattebetalarna. Minns också hur det var vid finanskrisen 2008–2009. Då tyckte bland andra Vänsterpartiet att staten absolut skulle äventyra skattemedel genom att köpa Saab Automobile. Den dåvarande alliansregeringen tyckte däremot att inga svenska skattemiljarder skulle pumpas in i en krisande biltillverkare – varför riskera skattebetalarnas pengar när ägaren borde ta sitt ansvar?

Till slut vet vi att pandemin går över och då är det bolagens aktieägare – inte staten – som har att bygga upp bolagen på nytt.

Just ägaransvar gäller även i dag. Till slut vet vi att pandemin går över och då är det bolagens aktieägare – inte staten – som har att bygga upp bolagen på nytt. Att äga innebär att ta risk.

Såsom Sjöstedt och Andersson framställer saken har de siktet inställt på att staten nu ska intervenera i ”livskraftiga” företag. Det gör det hela ännu märkligare. Varför ska ägarna till de livskraftiga bolagen sälja till staten? Sådana företag lär knappast vara ointressanta för andra köpare heller, om de vore till salu. Fler intressenter ger högre pris. Ska staten då armbåga sig fram och delta i någon form av budgivning? För att driva verksamheter som andra gör bättre och som ligger utanför statlig kompetens?

Nej. Fri företagsamhet har tjänat Sverige väl – och kommer fortsatt göra det. Självklart kan kriser kräva tillfällig statlig stöttning för företag. Men inte övertagande på bred front.