Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Väljarna prioriterar ansvar när de röstar lokalt

Annons

Sedan 1970 har svenskarna, när det är dags att gå till vallokalerna vart fjärde år, att rösta i tre samtida val – riksdag, region och kommun – och inte enbart ett. Den gemensamma valdagen fyller alltså 50 år i höst.

Väljaren kan givetvis rösta på ett och samma parti i samtliga val – eller välja upp till tre olika partier. Det senare fenomenet, kallat röstsplittring eller röstdelning, har ökat från val till val. Väljarnas självständighet har blivit större.

Bland dem som studerat detta extra noga hör den Mölnbobördige statsvetaren Gissur Ó Erlingsson, biträdande professor vid Linköpings universitet. Tillsammans med professor Henrik Ekengren Oscarsson, Göteborg, har de granskat valen mellan 1988 och 2014 och presenterade sina rön i vad som kort och gott heter Röstdelning i Sverige.

Erlingsson och Oscarsson konstaterar att trenden är tydlig – allt fler väljare röstdelar. Och de ser en tydlig tendens i att den lokala dimensionen blivit allt viktigare för väljarkåren. Det finns dock skiljelinjer mellan vilka som gör aktiva val av partier i de tre olika valen och vilka som inte gör det. Precis som tidigare forskning visat är det vanligare att yngre röstdelar än äldre. Det skiljer även mellan könen – kvinnor röstdelar mer än män – och utifrån utbildningsnivå – högutbildade, pålästa och politiskt intresserade väljare tenderar att röstdela mer än sina respektive motsatser.

Ett intressant konstaterande utifrån forskningen är att det i första hand är det som ligger närmast som styr – skeenden i kommunen motiverar röstdelningen i högre grad än vad som händer nationellt. Erlingsson och Oscarsson antar att väljarna utgår från den nationella nivån, att de ”har ett mer eller mindre uttalat förstahandsalternativ i riksdagspolitiken” – som de sedan av någon anledning väljer att inte rösta på lokalt. Det skulle naturligtvis kunna vara det omvända, att lokalpolitiken är styrande.

Nu är det inte bara vid val som väljarmönster går att studera. Opinionsinstitutet Skop presenterade i dagarna en färsk kommunvalsbarometer. Jämfört med de nationella mätningarna är skillnaden för flera partier markant. Liberalerna exempelvis är dubbelt så stort i kommunbarometern som i riksmätningar.

Det omvända gäller för Sverigedemokraterna. I nationella opinionsmätningar är SD näst största parti och ligger, med marginal, över 20 procent – i vissa mätningar uppemot 25 procent. På kommunnivå halveras den siffran, enligt Skop. 12,2 procent av väljarna kan tänka sig att rösta på SD lokalt.

Såväl Socialdemokraterna som Moderaterna har klart högre siffror lokalt än nationellt – och bägge ligger högt över SD i mätningen.

Samtidigt noterar Centerpartiet, som denna mandatperiod ingår i över 200 av 290 kommunala styren och 19 av 21 regionala majoriteter och därmed är det största maktpartiet i landet, ungefär lika kommunalt som nationellt. Medan såväl Socialdemokraterna som Moderaterna har klart högre siffror lokalt än nationellt – och bägge ligger högt över SD i mätningen.

En given tolkning är att det rena missnöjesröstandet, som tycks locka väljare till SD i rikspolitiken (inte minst från S och M), inte alls får samma utrymme lokalt.

I en kommun måste skola, gatuunderhåll, barn- och äldreomsorg, kultur och fritid med mera fungera. Då prioriterar väljare de partier som tar ansvar och går att lita på.