Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Vad händer när motståndaren inte är stark?

Annons

Det är onekligen ett intressant grepp som Dagens Nyheter tog under helgerna när de lät sex tongivande partipolitiker med viss strategisk fingertoppskänsla lägga ut sina tankar kring vart svensk politik är på väg under det alldeles purfärska decennium som vi nyss trätt in i.

Intressant eftersom resonemangen inte följer exakt de hjulspår du kunnat förvänta dig.

Allra mest talande för detta är intervjuerna med Moderaternas Alice Teoderescu Måwe, som är huvudsekreterare i partiets nya idéprogramsarbete, och Socialdemokraternas Aida Hadžialić, oppositionsråd i Region Stockholm.

De bägge ägnar en god stund åt resonemang kring betydelsen av att S och M har varandra. Alice Teodorescu Måwe säger ”Jag tror att det är väldigt farligt också för borgerligheten att Socialdemokraterna försvagas. Den här dansen mellan blocken gjorde också att man vässades för att det fanns en stark motståndare. Vad händer när den motståndaren inte är stark?”

Medan Aida Hadžialić öppet efterlyser att Socialdemokraterna söker stöd hos Moderaterna: ”Det är alldeles nödvändigt för socialdemokratin och Moderaterna att finna varandra i de här stora tunga frågorna, framför allt i migrationspolitiken”.

Vilket även Alice Teodorescu Måwe är inne på: ”Det är en bra idé i viktiga frågor där man behöver långsiktiga lösningar. Som migrationen. Som klimatfrågan. Som frågor som rör omställningen på arbetsmarknaden. Skolan. Därför att det möjliggör en långsiktighet och en överblickbarhet som politiken behöver.”

Ska det egna partiet fortsatt vara relevant och starkt krävs att den traditionella huvudmotståndaren också är stark och relevant.

Trevarna från respektive håll är mycket tydliga. Ska det egna partiet fortsatt vara relevant och starkt krävs att den traditionella huvudmotståndaren också är stark och relevant. Och då behöver man också mötas.

Vän av ordning vet att även partiledarna Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) fört liknande resonemang kring samförstånd på specifika områden. Men i praktiken har partierna snarare glidit isär. Inte minst sedan Moderaterna på kort tid valt att lämna flera partiöverskridande samarbeten – som försvarsberedningen, gängsamtalen och energiöverenskommelsen.

Det paradoxala när Alice Teodorescu Måwe och Aida Hadžialić resonerar är att varken Socialdemokraterna eller Moderaterna är vad de en gång varit. Och det är svårt att se att de någonsin blir det igen. De må se på varandra som huvudmotståndare, men särskilt mycket av den fornstora styrkan finns inte kvar.

Riksdagsvalet 2018 var det första sedan den allmänna rösträttens införande då de två partierna inte ens fick 50 procent av rösterna tillsammans (S 28,3 procent, M 19,8).

Och drygt ett år senare visar opinionsmätningar att de bägge traditionella regeringsbärarna hamnar på runt 40 procent ihop. Och Moderaterna är inte ens Sveriges näst största parti längre – man är förbisprunget av Sverigedemokraterna. Precis som partiet spelade tredjefiolen på 1970-talet när Centerpartiet var näst största parti.

Om motståndaren inte är stark – vad händer då?