Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Trappa ned ränteavdragen i kommande skattereform

Annons

Fyrpartiöverenskommelsen mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna utlovade bland annat att en ”omfattande skattereform” ska genomföras under mandatperioden.

Anmäl text- och faktafel

Vidhäftat till löftet finns en del punkter som partierna vill ha med i en sådan reform. Dit hör bland annat att sysselsättningen ska öka, att klimatmål nås, att marginalskatten ska ned och att hushållens skuldsättning ska minska.

Punktlistan är inte ett under av konkretion, men vittnar ändå om en viss ambition. Alltid något.

Detta arbete är naturligtvis i sin linda. Och bör, med tiden, få en så bred parlamentarisk förankring som det är möjligt – där, förutom de fyra partierna som står bakom intentionerna, framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna bör vara med. Helt enkelt för att om skattereformen ska vara omfattande så måste den också hålla över tid. Något hattande i fyraårsperioder är inte önskvärt.

Under samma punkt i fyrpartiöverenskommelsen slås också fast att skattereformen även syftar till att ”förbättra bostadsmarknadens funktionssätt”.

Att bostadsmarknad kopplas ihop med skatter är bra. Och i linje med detta är det numera på finansdepartementet som landets nye bostadsminister sitter. Miljöpartisten Per Bolund ska ansvara för såväl bostads- som finansmarknad.

Helt klart utgör boendet en viktig bas i skattesystemet. Där ingår bland annat den forna fastighetsskatten, som numera är en kommunal fastighetsavgift. Där finns också de så kallade flyttskatterna – som inbegriper reavinstskatt, stämpelskatt och skatt på uppskov (den senare ska enligt det så kallade Januariavtalet tas bort genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas).

Där finns också ränteavdragen – i och för sig kliver staten in och tar hand om 30 procent av dina räntekostnader på alla typer av lån, som om du köpt båt eller bil, men det är bostadslånen som svarar för lejonparten av ränteavdragen.

Att en kommande skattereform även omfattar dessa är av största vikt. Därför är det positivt när Per Bolund, i Dagens Nyheter nyligen, just lyfter frågan ”Mitt parti tycker att vi kan trappa ned ränteavdragen successivt och använda intäkterna för att sänka andra skatter”.

Det är en åsikt som även Centerpartiet och Liberalerna delar, av de fyra bakom överenskommelsen. Endast Socialdemokraterna har varit motståndare.

Det gäller att betona att det inte handlar inte om att slopa ränteavdragen på ett bräde, hushållen måste ges rimliga förutsättningar att anpassa sig, men en successiv sänkning (som Bolund talar om) skulle vara önskvärd.

Detta av flera skäl.

Det prisrally som under många år pågått på svensk bostadsmarknad har – i kombination med lågt ränteläge – definitivt eldats på av de förmånliga avdragsvillkoren. Hushållens skuldsättning likaså.

Effekten har blivit att det nu är ännu svårare att köpa sitt första boende – tröskeln in har blivit högre.

Lagstiftaren har försökt kyla av genom skärpta kreditrestriktioner som lånetak och amorteringskrav. Effekten har blivit att det nu är ännu svårare att köpa sitt första boende – tröskeln in har blivit högre för den som står utanför bostadsmarknaden.

För statskassan utgör ränteavdragen en betydande utgift, allt eftersom svenskarnas skulder ökar. Inkomståret 2017 (som är det senaste där det finns statistik) kostade de 22,9 miljarder kronor, enligt en sammanställning från nyhetsbyrån Siren. Vilket kanske inte verkar så mycket – 2012 var summan 32,5 miljarder.

Förklaringen i kostnadsminskningen ligger i att räntan var klart högre 2012 än 2017. När räntan stiger – Riksbanken höjde reporäntan i december med 0,25 procentenheter och räknar med ytterligare höjningar senare i år – kommer avdragsbördan att öka.

Till det kommer att det totala antalet hushåll som får ränteavdrag ökat med en kvarts miljon 2012–2017.

Det går inte heller att blunda för ränteavdragens fördelningspolitiska profil. Staten ger mest till den som belånar sig mest.

Det räcker att se på de 26 kommunerna i Stockholmsregionen. Ett genomsnittligt hushåll i Södertälje fick 4 900 kronor i ränteavdrag 2017, jämfört med 13 200 kronor för ett hushåll i Danderyd. Då ingår samtliga hushåll – även de utan lån. Kikar du enbart på hushållen som har ränteavdrag blir skillnaden ännu större. Södertäljehushållens avdrag var 6 600 kronor i snitt, Danderydhushållet 16 000.

Då ska du veta att 73,5 procent av hushållen i Södertälje har lån och får ränteavdrag. I Danderyd är de belånade hushållen betydligt fler – 82,5 procent – och får hjälp av staten att betala delar av räntan.

Annons