Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Tio förlorade år i kampen mot vildsvinen

Annons

Det är lätt att konstatera att det senaste decenniet blev helt misslyckat när det gäller strävan att kunna hålla vildsvinsstammen i rimlig storlek. Det räcker med att titta på statistiken över antalet trafikolyckor med vildsvin inblandade. År 2010 rapporterades 173 sådana in i hela länet, enligt Nationella viltolycksrådet – tio år senare var antalet 791. En ökning med 357 procent.

Enbart mellan 2018 och 2019 var ökningen nästan 22 procent.

I hela Sverige rapporterades 7 692 vildsvinsolyckor in – nästan 2 100 fler än antalet älgolyckor. Lägg märke till att så sent som 2016 var älgolyckorna i landet fortfarande fler än vildsvinsolyckorna och ännu något tidigare, 2010, var älgolyckorna nästan tre gånger så många. Det ger perspektiv.

Olycksstatistiken är särdeles relevant just när det gäller att beräkna antalet vildsvin i den svenska faunan. Vildsvin är av naturen vaksamma och skygga, vilket innebär att de är notoriskt svåra att räkna. Därför bygger beräkningarna av stammens storlek på två saker – trafikolyckor och avskjutningsstatistik.

Och precis som för trafikolyckorna har antalet skjutna grisar också ökat. Den senast publicerade statistiken för jaktåret 2017/2018 visar att 114 831 vildsvin sköts – nära nog en dubblering jämfört med hur det var i decenniets början.

Men det är ändå helt otillräckligt. Den svenska vildsvinsstammen är helt klart för stor, och skadorna som vildsvinen orsakar på skog och mark, golfbanor och fotbollsplaner, villaträdgårdar och bilar (vid olyckor) uppgår sedan länge till runt miljarden. Varje år. Stammen har vuxit explosionsartat – och i det närmaste okontrollerat.

Jägarkåren och lagstiftaren gör försök att underlätta jakten och att få fler djur fällda – från och med i fjol är det exempelvis tillåtet att bland annat använda hjälpmedel som mörkersikte med värmekamera, elektronisk bildförstärkare och rörlig belysning vid vildsvinsjakt.

För helt klart måste avskjutningarna öka ytterligare.

Kyla och rikligt med snö är den enda naturliga fiende som vildsvinen har

Särskilt som antalet stränga vintrar med gott om snö blir färre – årets variant (om den ens går att kalla vinter) är inget undantag. Kyla och rikligt med snö är den enda naturliga fiende som vildsvinen har – och med klimatförändringarna finns en risk att den fienden plockas bort från spelplanen.

I decemberrapporten på Jägareförbundets vildsvinsbarometer för Stockholms län konstateras kort och gott: ”Många vildsvin är i gott hull efter gynnsamma väderförhållanden. Det kan göra att brunsten och sedermera småkultingar sannolikt kommer ganska tidigt denna säsong.” 

Gott hull och tidig brunst. Förutsättningarna är onekligen goda för att situationen kommer att bli ännu värre. Om man säger så.