Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Symptomatiskt att M och KD tappar väljare till Åkesson

Annons

Det är snart tre månader sedan vi gick till valurnorna. Valresultatet gav ett osedvanlig komplicerat läge i svensk politik – och regeringsbildandet, där bollen nu ligger hos Stefan Löfven (S), drar ut på tiden.

Anmäl text- och faktafel

Risken för extraval finns kvar, även om det fortfarande återstår tre möjliga statsministeromröstningar i riksdagen innan vi är där.

Ur den synpunkten är det intressant att studera dagens väljarströmmar och jämföra med riksdagsvalet – den stora partisympatiundersökningen från SCB som kom på tisdagen hjälper oss med det.

Tre partier – Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet – noterar statistiskt säkerställda nedgångar i SCB-mätningen.

Talet om eventuellt extraval är inte bara en risk för L och MP – det är ett hot.

För L och MP innebär det att bägge, efter ett uselt riksdagsval, nu fortsätter kräftgången nedåt mot fyraprocentsspärren. Liberalerna har en liten, liten marginal kvar och hamnar nu på 4,3 procent – Miljöpartiet balanserar exakt på 4,0.

Talet om eventuellt extraval är inte bara en risk för L och MP – det är ett hot. De löper stor risk att ramla ur riksdagen.

Den aspekten är inte oviktig under de kommande statsministersonderingarna och voteringarna. Både Liberalerna och Miljöpartiet har mycket att vinna på att Sverige får en statsminister utan att väljarna ska tvingas rösta en extra gång.

Men även Kristdemokraternas statistiskt säkra nedgång är intressant att notera, partiet har hos SCB backat 0,9 procentenheter jämfört med riksdagsvalet.

KD var redo att ta plats i moderatledaren Ulf Kristerssons tvåpartiregering och partiledaren Ebba Busch Thor (KD) var mycket frän i sina kommentarer mot allianskollegorna i Centerpartiet och Liberalerna för att inte de också anslöt till jubelkören.

Busch Thor hade uppenbara svårigheter att förstå kritiken, att en sådan regering skulle vara helt beroende av Sverigedemokraternas stöd för att kunna föra sin politik – det är inte för inte som detta var Jimmie Åkesson (SD) och hans partis önskeregering.

Partisympatiundersökningen visar nu att KD tappat väljarstöd. Den visar dessutom att KD har en statistiskt säker nettoförlust av väljare som gått till Sverigedemokraterna. Exakt detsamma gäller för Moderaterna som också har ett statistiskt säkert väljartapp till SD.

Detta följer ett tydligt mönster som vi sett i svensk politik den gångna mandatperioden. Närhelst partier står redo att ge SD inflytande eller förflyttar sin politik så att man hamnar nära SD, så är det Sverigedemokraterna som gynnas.

När Socialdemokraterna förändrade sin retorik och politik i migrationsfrågorna – i tron att partiet därmed skulle få LO-gruppernas väljare att komma tillbaka från SD – tenderade flödet från S till SD snarare att öka. Samtidigt som S-väljare även lämnade för Vänsterpartiet.

När Anna Kinberg Batra (M) under sin korta tid som partiledare skruvade partiets flyktingpolitik så att den hamnade nära Sverigedemokraternas och öppnade famnen för samtal med SD lämnade konservativa M-väljare och gick helt sonika över till SD, medan mer liberala M-väljare som inte kunde acceptera förflyttningen föredrog Centerpartiet.

SD-ledaren Jimmie Åkesson brukar framföra att väljare tenderar att föredra originalet framför kopian. Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har var för sig gett honom rätt.

Det är ett tydligt tecken på att Lööf hanterat processen väl när hon inte viker sig i motståndet mot att ge SD inflytande.

För Centerpartiet och Annie Lööf, som sedan valnatten utsatts för hårda påtryckningar från alla håll om hur partiet bör agera i regeringsfrågan, är opinionsstödet helt stabilt – 8,6 procent i valet, 8,6 procent nu. Det är ett tydligt tecken på att Lööf hanterat processen väl när hon inte viker sig i motståndet mot att ge SD inflytande.

Sverigedemokraterna är tillsammans med Socialdemokraterna de enda två partier som i SCB-mätningen går fram så mycket att uppgången är statistiskt klar. Bägge partierna har mått bra av se på när att Alliansen bråkat inbördes inför öppen ridå.

I S starka frammarsch, upp 2,2 procentenheter jämfört med valet, ligger säkerligen också att Stefan Löfven i jämförelse med den andre statsministerkandidaten Ulf Kristersson har varit redo att pröva även andra möjligheter, med reella samtal över blockgränserna, för att bilda regering. Den flexibiliteten har inte Kristersson visat mycket av.

Det återstår givetvis att se hur Löfven kommer att lyckas. Men intressant är att den tillströmning av väljare till S som SCB kan säkerställa kommer från bägge sidan blockgränsen – dels Vänsterpartiet, dels Liberalerna.