Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Sverigedemokrater har tillbringat för lite tid i sandlådor

Anmäl text- och faktafel

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har under valrörelsen och tidigare i mandatperioden slängt sig med varianter på repliken ”Kom upp ur sandlådan och prata med oss...”. Detta eftersom han har känt sig ensam och isolerad av de andra riksdagspartiernas företrädare.

Termen används också flitigt på sociala medier i de fora där många SD-anhängare huserar.

Åkesson tror säkert att han har hittat en retorisk poäng genom att låta påskina att andra är barnsliga – eller i alla fall inte riktigt vuxna.

I själva verket visar han en helt annan sak med detta: sverigedemokrater har tillbringat alldeles för lite tid i sandlådor.

I en studie från Högskolan i Skövde, Förskolebarns aktiviteter i sandlådan, inleder författarna Jörel Sand och Helena Jebens med konstaterandet att ”sandlådan är ålders- och könsneutral. Sandlådan passar alltså både de äldsta och de yngsta barnen och den attraherar pojkar och flickor i lika hög grad” och vidare att ”den är en plats för samspel där barn på olika sätt kommunicerar med varandra och med vuxna”.

I sandlådan är mångfald legio. Alla lär sig leka tillsammans på lika villkor. Hudfärg, kön, språk, ålder eller bakgrund saknar betydelse. Genom leken lär vi oss samarbete och kommunikation, vad som fungerar när man är med andra.

Vill du leka med den röda bilen som någon annan har får du lära dig att vänta eller kanske byta till dig den mot din gröna traktor. Sitter du med grävskopan går det inte att svänga runt armen hur som helst, inte släppa sanden var som helst – särskilt inte just precis där några andra gör sina sandkakor.

Du visar hänsyn och respekterar andra och de respekterar dig. Sandlådan är inkluderande.

Ingen bygger murar och säger att här innanför får vi bara leka med gula och blåa spadar, du måste gå tillbaka till dit du kom ifrån. Ingen river andras slott och hotar med att fortsätta riva varje nytt slott så länge de inte gör exakt som hen vill.

Tillit och tolerans är ord som väl beskriver vad som gör att det fungerar i sandlådor. Men också i politiken.

I Stora boken om barn av Lena Lidbeck och Kristina Hofsten, en verklig bibel för många svenska föräldrar, berättar de om leken: ”Positiva ledare i barngruppen är sådan som sätter igång lekar, som kan organisera och som låter alla som vill vara med. Negativa ledare kan vara barn som försöker splittra gruppen genom att samla anhängare omkring sig och stöta ut andra. De barnen brukar sällan få igång lekar. De är alltför upptagna med att befästa sina egna positioner”.

Behandlar du någon illa, eller ställer ultimativa krav, är det helt enkelt få som litar på att det går att vara med dig.

Tillit och tolerans är ord som väl beskriver vad som gör att det fungerar i sandlådor. Men också i politiken. Du får inte exakt som du vill hela tiden, men det kan bli bra ändå.

Att människor från olika utgångspunkter kan mötas och nå samförstånd är definitivt något man lär sig redan i sanden med hinken och spaden och som man sedan bär med sig – det är inte för inte som en kompromiss är demokratins vackraste ögonblick.

Detta är själva grunden i hur det går till när politiska partier söker samförstånd, sluter överenskommelser och bildar allianser – trots att de ser ut att stå långt ifrån varandra till en början går det ändå att mötas till slut när man litar på varandra.

Det är bara den som inte klarar av att människor är olika och tycker olika som kräver att alla ska lyda och göra precis som hen säger.

Det är bara den som ställer krav på att andra måste lämna sandlådan.