Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Sverige ligger efter när det gäller återanvändning

Annons

Återvinning ligger i tiden.

Inte minst visade Handelns utredningsinstitut på detta när det återvunna plagget blev Årets julklapp. I motiveringen konstateras dels att de svenska konsumenterna har ett intresse för nya hållbara alternativ, dels känner en ökande oro för klimat och miljö.

Anmäl text- och faktafel

Då är det dystert att det alltjämt finns områden där regelverket effektivt stoppar återvinningsivrarna. Som när det gäller massor till byggnation. Extra dystert blir det eftersom Sverige ligger efter många andra länder i att återvinna fyllnadsmassor.

Byggnadstakten är historiskt hög i Sverige för närvarande – inte minst i storstadsregionerna. I exempelvis Stockholmsområdet genererar bygget av Förbifarten, mellan Häggvik i norr och Kungens kurva i söder samt den nya tunnelbanedragningen ut mot Nacka stora mängder stenmaterial och annat. För att inte tala om alla bostadsprojekt och annat som också byggs.

Bekymret för Sverige är just att vi till mycket stor del alltjämt tar av jordens resurser. Vi bryter stora mängder nytt jungfruligt berg – närmare 100 miljoner ton per år runt om i landet – och nyttjar till liten del sekundärt material som jord, schaktmassor och så kallat entreprenadberg (det som uppkommer vid exempelvis tunnelarbeten eller byggnation av bergrum). Knappast optimalt ur ett hållbarhetsperspektiv.

Problemet är att denna återvinningstanke effektivt bromsas – vår lagstiftning lirar inte med tidens hållbarhetsideal.

Företaget Looprocks är ett som jobbar just med att knyta ihop marknaden – den som har material, med den som är i behov av massor – under den marknadsmässiga, enkla och klargörande devisen att det sparar både pengar och miljö om man kan återanvända material i stället för att köra dem till deponi eller köpa nytt.

Problemet är att denna återvinningstanke effektivt bromsas – vår lagstiftning lirar inte med tidens hållbarhetsideal.

Sverige har valt att strikt hålla sig till EU:s avfallsdirektiv, som har ett decennium på nacken. När flera andra länder anpassat sina regler och infört undantag och en smidigare administration för att enklare och bättre kunna återanvända rena fyllnadsmaterial – håller Sverige hårt på tillstånds- och anmälningsplikten.

Jämför med exempelvis Storbritannien, som har ett förenklat regelverk, där återanvänds 25 procent av allt återanvänt stenmaterial. Eller Danmark och Finland som valt att ersätta tillståndsplikten med allmänna regler för vissa verksamheter. Bland annat har danskarna gjort det lättare att återutnyttja avfall för bygg- och anläggningsarbeten och finländarna förenklat återanvändning av avfall för markbyggnad. Med goda resultat.

En åtgärd som Sverige i stället satsat på, som en byråkratisk kuriositet, är att låta Naturvårdsverket ta fram en handbok för återvinning av avfall i anläggningsarbeten – som syftade till att ge vägledning till att få igång återanvändningen i Sverige. Handboken kom ut strax efter att EU:s avfallsdirektiv började gälla och utvärderades 2015. I utvärderingen tillfrågades flera myndigheter och branschföreträdare om hur väl handboken fungerade. 92 procent ansåg att de inte ökat återvinningen av avfall i anläggningsarbeten med hjälp av handboken och att ”Andelen som anser att återvinningen direkt minskat till följd av handboken är 64 %”.

Bedrövelse är ett svagt ord i sammanhanget.

2017 vaknade den svenska regeringen. Då fick Naturvårdsverket ett nytt uppdrag av miljöminister Karolina Skog (MP). Inte att ge ut en ny handbok, utan att utreda om det är lämpligt att Sverige också skulle kunna ta steget att införa allmänna regler för vissa typer av material.

Naturvårdsverket konstaterar i sin utredning, bland annat efter att ha studerat de danska och finska exemplen, att Sverige absolut borde ta detta klimatsmarta steg. Men först nästa höst är det tänkt att Naturvårdsverket ska komma med förslag på vilka författningsförändringar som krävs.

Och därefter, beroende på vilken regering Sverige får, kanske vi börjar nämna sig en lagstiftning som är mer modern ur hållbarhetsperspektiv på detta område.

Det är på tiden.