Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Stängda skolor ökar alltid ungas ensamhet

När landets gymnasieskolor nu håller stängt är tanken att undervisningen ska fortgå på distans – en struktur av inrutad vardag ska försöka upprätthållas för eleverna. Samtidigt som allt annat är helt annorlunda.

Det tål att påminna om att för många unga ger skolan, vid sidan av att vara moderskeppet för all kunskapsinhämtning, en fast punkt i tillvaron.

För ungdomar från vad som kallas dysfunktionella familjer utgör skolan ofta den enda fasta punkten. Det är där du fysiskt möter skolkamrater. Där någon faktiskt ser hur du mår. Där finns en vuxen (lärare eller kurator eller annan) som du kan tala med.

Lovisa Appelberg skriver i dag på debattplats om sina erfarenheter från Juventas ungdomsjour, där hon chattar med Södertäljes unga mellan 16 och 24 år. En sak som blir tydlig är hur ensamma många ungdomar känner sig i dag: ”Att just ensamhet sticker ut så pass mycket i våra chatt-samtal ser vi som en stor utmaning. Många unga har ingen, och då menar vi ingen, som de känner att de kan vända sig till.”

Appelberg beskriver ett sorts normalläge. Addera en period av coronapandemi med den oro som ligger latent i hela samhället – och där vi ständigt uppmanas till isolering och karantän – så framstår det som klart att känslan av ofrivillig ensamhet åtminstone inte kommer att minska. Särskilt för dem som inte har någon att tala med.

”Att känna sig ensam förvärrar svåra situationer”, konstaterar Lovisa Appelberg.

Ensamhet känner ingen ålder. Det är viktigt att ha med sig.

Oftast när ofrivillig ensamhet kommer på tal brukar det handla om de äldre. Människor som förlorat sin make eller maka samtidigt som allt fler av ens gamla vänner också gått bort och där barn och barn-barn, om sådana finns, inte hör av sig så ofta. Är hälsan dessutom sviktande kan det vara svårt att söka nya kontakter.

Men ensamhet känner ingen ålder. Det är viktigt att ha med sig.

Och när det gäller unga finns sedan länge ett tydligt samband i att känslan av ensamhet ökar när skolor håller stängt. Vid lov är detta legio.

I förra veckan släppte organisationen Bris, som under många år följt Sveriges barn och unga, sin årsrapport. Även där går ensamheten som en röd tråd genom rapporten. Och Bris konstaterar att ”Upplevd ofrivillig ensamhet påverkar barnets mående och självbild negativt här och nu, men ger också skador på längre sikt”.

Ha detta i åtanke – det går inte att nog understryka hur viktigt det kommer att vara att följa upp hur eleverna har det i dag och framöver – nu när landets gymnasieungdomar skickats hem för obestämd tid.

Och distansundervisning i all ära. Chansen att upptäcka om någon elev mår dåligt, för klasskamrater eller lärare, är minimal när de inte finns i varandras närhet. Att se varandra, att mötas är A och O.

För det går inte heller att förutsätta att det finns andra (föräldrar eller syskon) som ser eleven där hen finns under skoltid.