Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Regeringens elcykelpremie har en mycket skev träffbild

I denna ljuva sommartid finns chansen att hoppa upp i sadeln för en cykeltur. Cyklingen hör årstiden till för de allra flesta.

Men den här sommaren är inte som andra. Det är den första där regeringens statsstödda elcyklister också kan ge sig ut på cykelbanorna. I neonfärgad lycra eller bomullsklänning.

Just denna grupp är väl värd att studera lite extra – det är ju du och jag som är med och finansierar.

Före införandet befarade dess kritiker att elcykelpremien skulle få en mycket skev fördelningsprofil – den skulle ge några tusenlappar i rabatt till människor som ändå skulle ha råd att köpa sig en ny cykel, medan de med sämre ekonomi ändå inte skulle ha råd premien till trots. Kritikernas slutsats var att skattemedel borde användas bättre.

En annan misstanke före införandet var att statsbidraget också skulle få en skev fördelning geografiskt – dels på grund av ovan nämna ekonomiska förutsättningar, dels på grund av att elcyklarna är lämpligast där avstånden och vintrarna är korta och backarna få.

Nu kan vi se om det finns belägg för kritiken.

Statistik från Naturvårdsverket, som är den myndighet som fördelar bidragen, visar att skattebetalarna hittills har pungat ut med närmare 143 miljoner kronor till de svenskar som valt att utnyttja möjligheten att köpa en statligt subventionerad elcykel (även elmoped, elmotorcykel och eldrivna fordon för dem med fysisk funktionsnedsättning ingår i den summan – men elcyklarna står för cirka 94 procent av alla utbetalda bidrag).

I mitten av juni hade nästan 34 400 personer fått bidrag, men fler står i kö – totalt har 47 000 ansökningar kommit in.

Reglerna säger att staten står för 25 procent av cykelns inköpskostnad, och det utbetalade snittbeloppet i riket ligger på strax under 4 200 kronor – vilket ger ett genomsnittligt inköpspris på 17 000 kronor och att cykelköparen själv betalat nästan 13 000 kronor. 54 procent av utbetalningarna har gått till män – och männen har dessutom köpt dyrare fordon än kvinnorna. Medelåldern på elcykelbidragsmottagarna är relativt hög – cirka 53 år för bägge könen.

Så ja, den första boxen går att bocka av – du måste vara stadd i kassa för att nyttja subventionen.

Det finns fog att säga att norrlänningarna finansierar sörlänningarnas elcykelturer. Skillnaden mellan norr och söder är mycket tydlig när man synar statistiken.

Tittar vi geografiskt blir det extra intressant. Drygt hälften av pengarna, 78 av 143 miljoner, har hamnat i de tre största länen (Stockholm, Västra Götaland och Skåne) – medan de fem Norrlandslänen inte ens når upp till 13 miljoner kronor.

Det finns fog att säga att norrlänningarna finansierar sörlänningarnas elcykelturer. Skillnaden mellan norr och söder är mycket tydlig när man synar statistiken.

Genom att ta Naturvårdsverkets statistik om elcykelpremien och jämföra den med befolkningsstatistik från SCB går det att se vilka delar av landet som blivit extra gynnade av skattebetalarnas bidrag – och vilka kommuner som knappt tagit del av stödet alls.

Genom att dela den utbetalade elcykelpremien per kommun med antalet invånare kan du se hur skattesubventionen fördelar sig över landet.

I 40 av landets kommuner har det betalats ut under fem kronor per invånare i elcykelstöd, 13 av dessa ligger under tre kronor per person. Och mer än hälften av dem ligger i Norrland.

I den andra änden är antalet kommuner där subventionen gett över 25 kronor per invånare också 13. Här återfinns tio i Götaland.

Lokalt har elcykelpremien gett 7,41 kronor per Södertäljebo och 6,95 kronor per Nykvarnsbo.

Så ser det ut. Elcykelpremien slår snett. 350 miljoner kronor per år i tre år har regeringen, med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, avsatt för att finansiera landets elcykelköpare. Alla är med och betalar till gagn för några få. Skattebetalarnas pengar kan användas bättre.

De hade exempelvis kunnat gå till att bygga cykelvägar – något som skulle gynna avsevärt fler.