Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Pröva en alliansregering i riksdagen, Kristersson

Efter valnatten för snart två månader sedan har den nye talmannen Andreas Norlén hunnit med två tvåveckors sonderingsperioder och en veckas gruppsamtal.

Partiledarna har haft gott om tid att framföra sina väl inövade repliker och förklara att de står där de står och tänker stå kvar. Viljan att röra sig har varit minimal och det har varit helt riskfritt att peka på vad andra borde göra.

Anmäl text- och faktafel

Det liknar en teaterensemble där skådespelarna bara repeterar, men aldrig vågar ställa sig framför publiken.

För även i politiken är det skillnad på att öva och att pröva – det är först i det skarpa läget, som man får se ett konkret resultat av alla utfästelser. Saker måste någon gång ställas på sin spets.

I riksdagen håller talmannen i taktpinnen – Andreas Norlén har nu bestämt sig för att nog är nog. Processen måste vidare. Riksdagen ska rösta om Ulf Kristersson som statsminister i nästa vecka. Det är förståeligt att talmannen tar det steget. Han är regissören, ridån måste gå upp.

Det är också rimligt att Moderaternas Ulf Kristersson blir först ut. Efter att Stefan Löfven (S) röstades bort av riksdagen bör ledaren för Alliansens största parti mäta sitt stöd (blir han bortröstad väntar fler statsministeromröstningar).

Talmannen kräver nu att moderatledaren inom en vecka ska återkomma med vilka partier som han kan tänka sig att regera med.

Frågan är vilken väg Kristersson väljer. Under valrörelsen, efter valnatten och i början av sin tvåveckorssondering var huvudspåret att pröva en alliansregering som är redo att kompromissa i sakfrågor över blockgränsen. Det kräver ansträngning och ödmjukhet från bägge sidor, men är alltjämt den bästa vägen för Sverige.

Dessvärre växlade Kristersson mot slutet av sin sonderingstid in på en annan bana som pekade mot en mer renodlad högerregering – vilken skulle vara beroende av Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna.

Det rimliga är att en regering med Alliansen, hela Alliansen, prövas i omröstningen i kammaren.

Vilket av spåren Ulf Kristersson nu väljer är avgörande. Det rimliga är att en regering med Alliansen, hela Alliansen, prövas i omröstningen i kammaren. Fäller riksdagen den har Alliansen i alla fall gjort ett helt nödvändigt försök.

Men faran är att Kristersson blir den som slutgiltigt spräcker Alliansen redan dessförinnan – genom att ställa Centerpartiet och Liberalerna åt sidan. Tänker han sig att bygga bo ihop med enbart Kristdemokraterna och pröva en sådan M-ledd regering och som sedan försöker regera på SD:s stöd?