Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Positivt att polisen för tillbaka utredningar till Södertälje

Det är ett understatement att Polisens omorganisation har fått kritik. Såväl internt, som externt. Mängder av poliser har också lämnat yrket till följd av förändringarna – bland annat har kritiken handlat om otydlig styrning och dåligt ledarskap. Att förre rikspolischefen Dan Eliasson inte fick behålla jobbet beror till stor del på att han inte fick den nya organisationen att fungera.

För oss i Södertälje är det framför allt en specifik åtgärd som har ifrågasatts – och det med rätta. Det gäller flytten, från Södertälje till Västberga, av de utredare som arbetar med våld i nära relationer.

I april 2015 när flyttplanerna blev kända formulerade Kari Rooth, kommunens samordnare för Kvinnofridsarbete problemet med stor träffsäkerhet: ”Om det är jobbigt för en våldsutsatt kvinna att promenera till polisen här, hur ska det då bli att åka halva vägen till Stockholm”.

Men planen sjösattes. I oktober samma år flyttade tiotalet utredare specialiserade på våld i nära relationer från Södertälje till den nya enheten i Västberga. Inte ens ett år efter flytten var farhågorna besannade. Kriminalinspektör Anders Johansson intervjuades av LT i maj 2016: "Att be en kvinna som blir slagen i Hölö ta sig till Västberga för förhör, det är som att be henne köpa en biljett till månen. Kravet är orimligt".

Det finns så många trösklar att ta sig över för den som blivit misshandlad av en närstående – att då dessutom göra det svårare, rent geografiskt, att komma till polisen blir ytterligare ett hinder.

Och Kari Rooth från Kvinnofrid fyllde i, sedan det visade sig att det tidigare så väloljade samarbetet med polisen började gnissla och allt färre ärenden fördes vidare från polisen: "Det är de våldsutsatta kvinnorna som är förlorare. Om du gör en polisanmälan och det hinner gå tre veckor innan du får stöd, då har det hunnit hända mycket. Vi vet att många tar tillbaka anmälan".

Det är viktigt att komma ihåg att det finns så många trösklar att ta sig över för den som blivit misshandlad av en närstående – att då dessutom göra det svårare, rent geografiskt, att komma till polisen blir ytterligare ett hinder.

Poliser i den utflyttade utredningsgruppen valde därför att på eget bevåg bryta mot förhållningsordern att hålla sig i Västberga, de tog sig ner till Södertälje ändå. Men på sikt är det naturligtvis inte en långsiktig lösning att frispela på det sättet. Det måste till en förändring i själva systemet.

Navelskådande myndigheter, som sätter organisationens väl och ve i centrum, missar ofta medborgarperspektivet. När det ska vara tvärtom – medborgaren först.

Och nu tycks polletten ha trillat ner även på högre nivå i hierarkin. Polisen gör om och gör rätt – utredningsverksamheten återkommer till Södertälje på nytt. Södertäljes lokalpolisområdeschefen Max Åkerwall uttrycker sig så här: "Vi tror att vi har bättre förutsättningar att lyckas utreda brott i nära relation lokalt", med målet att det ska gå snabbare att utreda denna typ av brottslighet lokalt. Men Max Åkerwall kastar också in en brasklapp. "Det riskerar att stupa på den trista frågan om bristande resurser. Vi måste få rimliga förutsättningar och rimliga resurser – och kompetens skulle jag vilja säga. Att utreda brott mot barn kräver särskild kompetens".

Det finns ett aber. Återflytten beskrivs som ett pilotprojekt. Avhängigt att just de resurser Åkerwall efterlyser kommer att tillföras.

Resurserna måste till. Allt annat är ynkedom. I synnerhet med tanke på att just denna målgrupp är mycket skör. Våld i hemmet är förknippat med så mycket känslor.