Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson om Häng gud-bråket: Svenska skolelever klarar av att tänka själva

Lars Vilks rondellhund, Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer eller Charlie Hebdos satirteckningar är samtliga konstnärliga yttringar som, det vet vi, har väckt ont blod hos några av islams mest radikala följare.

Krocken mellan religiöst präglad fanatism och det moderna liberala samhället som håller den konstnärliga friheten högt blev brutal. Hoten mot såväl den svenske konstnären som mot den danska tidningen har varit många och otäcka. Men allra värst var naturligtvis attacken mot den franska tidningens redaktion i januari 2015 då beväpnade islamister mördade tolv människor.

Det tål att påminna om detta gång efter gång: styrkan i demokratiska samhällen är att det är tillåtet att kritisera makten – både den världsliga och den andliga.

Det är ett oerhört högt pris att betala för yttrandefriheten. Men när alternativet är censur och förbud är det värt priset.

Och det tål att påminna om detta gång efter gång: styrkan i demokratiska samhällen är att det är tillåtet att kritisera makten – både den världsliga och den andliga. Du kan håna, häckla och vara hur provokativ som helst mot ministrar och presidenter, mullor och präster.

Yttrandefrihetens styrka utmanas ständigt av människor med ömma tår. Och det handlar inte alls enbart om radikala islamister.

Kristi sista frestelse av Nikos Kazantzakis (filmatiserad av Martin Scorsese) eller Life of Brian av Monty Python är två exempel som mött fanatiskt motstånd. Trångsynthet klädd i kristen skrud.

Häng Gud av punkbandet Ebba Grön är ett tredje. Den låt där bandet konstaterar att "Med präster och påvar har han lurat miljoner. Med bibeln har han skapat traditioner".

Ändå är det inte utan att man häpnar över Södertäljejournalisten Nuri Kinos korståg mot den lärobok i religion som använder sig av texten – och diskuterar vad den innebär. Svensk skola är sådan att eleverna skolas i att tänka själva och ifrågasätta vad de läser. Det är inte helt fel att ha det med sig när man från sidlinjen propagerar för att censurera läromedel, vilka texter som skolbarn bör och inte bör läsa.

Man kan naturligtvis ha invändningar mot hur många högstadieelever av i dag som över huvud taget känner 1970-talets punkvåg eller ens Ebba Grön, och därmed det relevanta i att just citera en sådan låttext.

Det var länge sedan punkarna skakade om någonting. Inte förrän Nuri Kino reagerade.

Punken var europeisk arbetarklass. Och en protest mot auktoriteter – en välriktad känga uppåt. Allra mest provokativt var bandet Sex Pistols som med sin version av God save the queen skakade om det konservativa Storbritannien.

Men det var länge sedan punkarna skakade om någonting. Inte förrän Nuri Kino reagerade. Han blir så provocerad att han tycker att användandet av Ebba Grön i läroboken är ett hån mot kristendomen. Så pass.

Att värna yttrandefriheten kommer inte naturligt för alla alltid. Och det finns bland de syrisk-ortodoxt troende, det vet vi, en del som har att lära i ämnet.

När fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin i mars 1999 skulle ställa ut sin utställning Ecce homo på stadsmuseet i Norrköping demonstrerade 300 till 400 assyrier/syrianer utanför, med biskopen Benyamin Atas på plats. Demonstranter kastade sten mot Ohlson Wallin, på utställningslokalens vägg hade ett dödsdatum för henne sprejats och museet utsattes för bombhot.

En bieffekt med yttrandefrihet är att det finns utrymme för andra åsikter än de du hyser – du har all rätt att ifrågasätta dessa, samtidigt som du får räkna med att dina övertygelser får ifrågasättas.

Sverige är ett av de mer sekulära länderna i världen. Det innebär bland annat att vi bryter åsikter med varandra och inte blint lyder auktoriteter.

Det mår även skolelever bra av.