Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Nyamko Sabuni kan strunta i att försöka ena Liberalerna

Det vill sig inte riktigt för Liberalerna. Partiet var en hårsmån från att åka ur Europaparlamentet vid valet i maj – och i väljaropinionen blåser det snålt, oftast parkerar L under riksdagens fyraprocentsspärr.

En del liberaler har därför satt sitt hopp till att det ska vända när en ny partiledare kommer på plats.

Tanken när Jan Björklunds efterträdare skulle väljas var att ha en öppen process. Kandidaterna har åkt på turné och mött medlemmarna. Förhoppningen var att dels den nästkommande partiordföranden skulle få bredast möjliga förankring hos fotfolket, dels att det skulle vara en framkomlig väg för att kunna ena partiet inför framtiden.

Anmäl text- och faktafel

Så blev det inte. I stället utvecklades partiledarkampanjen till en strid mellan partietablissemanget och gräsrötterna, mellan huvudstad och omland. De förra har backat upp Erik Ullenhag, de senare vill se Nyamko Sabuni. Och det är Sabunis stödtrupper som varit flest.

Vill man kan man se det som en variant av hur Donald Trump tog Republikanerna med storm (sedan presidentposten). Om än en miniatyrversion, i ett litet parti som snarast hoppas på att fortsatt få vara kvar i riksdagen.

När Erik Ullenhag i veckan mötte pressen för att förklara varför han ger upp kampen om att bli partiledare för Liberalerna sa han: ”Ska man klara av att ena partiet nu så behöver man ha en ganska rejäl uppslutning”, varpå han fortsatte med att han inte kände att han lyckats samla ett sådant stöd. Han bedömde också att risken är stor för att partiet snarare riskerar mer av splittring.

En rimlig bedömning med tanke på att Ullenhags besked följdes av att flera partiföreträdare valde att lämna Liberalerna – de vill inte vara med längre när Nyamko Sabuni tar över, efter att ombuden på fredagens landsmöte röstar fram henne i en ren expeditionsaffär.

I linje med Ullenhags uttalande anger flera partiföreträdare och politiska förståsigpåare att den primära uppgiften även för Nyamko Sabuni måste vara att ena partiet. Men varför då? Vad finns kvar att ena?

Nyamko Sabuni får sitt mandat för att hon ska förnya och förändra partiets politik – radikalt.

En stor del av det interna stöd som Sabuni har kommer från förhoppningen att Liberalerna ska kliva av överenskommelsen med regeringen. Detta har också varit påtagligt under resans gång när sympatisörer till SD, KD och M blandat sig in i den liberala partiledarkampen och agerat hejaklack åt Sabuni – de struntar i Liberalerna, de vill bara komma åt regeringsmakten.

Drömmen verkar med andra ord vara att Liberalerna ska tampas om samma väljare som Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Anhängarna ställer sitt hopp till att partiet, med Sabuni vid rodret, ska gå längre ut till höger. L ska framför allt bli mycket tuffare i integrations- och migrationspolitiken, det ska vara hårdare tag mot asylsökande och partiet ska öppna sig mot Sverigedemokraterna. Drömmen verkar med andra ord vara att Liberalerna ska tampas om samma väljare som Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det finns givetvis liberala företrädare som sneglat på KD och hoppas att Nyamko Sabuni kan göra en Ebba Busch Thor – och lyfta ett uträknat parti till nya höjder, eller i alla fall högre än fyra procent.

I ett sådant läge framstår det som helt meningslöst, för att inte säga utsiktslöst, att lägga kraft och energi på att ena partiet och behålla de väljare och medlemmar som har mer socialliberala värderingar.

De lär ändå inte vilja vara kvar om Sabuni för partiet i den riktning som alla nu förväntar sig.