Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Nästan 50 år med gemensam valdag – dags för skilsmässa?

Annons

Det är i år hundra år sedan beslutet om att införa allmän och lika rösträtt – det första valet genomfördes sedan 1921. Fem decennier senare kom en ny författningsförändring som ledde till att svenskarna för första gången fick rösta in ledamöter till en enkammarriksdag vid valet 1970.

Anmäl text- och faktafel

Dessa två reformer har varit avgörande för hur den moderna svenska demokratin fungerar i dag. Visserligen har det sedan putsats ytterligare – på 1990-talet förlängdes mandatperioderna från tre år till fyra, möjligheterna till personval infördes och numera är det den andra söndagen i september (och inte den tredje) som väljarna tar sig till vallokalerna.

Mot den bakgrunden går det att hävda att större demokratiska förändringar sker i 50-årscykler i Sverige – och att det skulle, för den som stirrar sig blind just på den intervallen, vara dags att reformera på nytt.

Den fråga som då vanligtvis kommer upp är att återinföra skilda valdagar. 1970, samtidigt som enkammarriksdagen infördes, hölls det allra första valet med gemensam valdag för lokal-, regional- och riksdagsval. Sverige är därvidlag ett unikum. I jämförbara länder använder man sig av skilda valdagar.

Elaka tungor har hävdat att S främst varit oroligt för ökad röstsplittring (att väljarna lägger sin röst på fler än ett parti) om man inte ska rösta i samtliga tre val på samma dag.

Ska man generalisera så finns det starkaste motståndet till att separera valen hos Socialdemokraterna medan de borgerliga partierna och Miljöpartiet har varit för. Elaka tungor har hävdat att S främst varit oroligt för ökad röstsplittring (att väljarna lägger sin röst på fler än ett parti) om man inte ska rösta i samtliga tre val på samma dag.

Det starkaste argumentet för att fortsätta med gemensam valdag är oron för att valdeltagandet kommer att sjunka – och därmed legitimiteten för det politiska systemet. Oron gäller i synnerhet de lokala och regionala fullmäktigeförsamlingarna. En blick ut i vår omvärld visar att det svenska valdeltagandet är högt. Men också att de flesta länder har stora skillnader mellan val – det är ofta ett betydligt lägre deltagande i lokalvalen jämfört med parlamentsvalen.

I Sverige är den skillnaden liten. Vid valet i höstas skilde bara några få procentenheter i valdeltagande mellan riksdagsvalet (87,2 procent), regionvalen (83,8) och kommunvalen (84,1).

Anhängarna till skilda valdagar argumenterar genomgående för att valfrågor som är viktiga för de lägre nivåerna (kommun och region) då skulle få ett ökat fokus. Demokratin blir vitalare när tydligare och mer profilerade lokala valkampanjer får utrymme. I dag, med gemensam valdag, riskerar viktiga lokalfrågor helt hamna i skuggan av den rikspolitiska debatten.

Idén är också att väljarna får säga sitt oftare genom att det hålls val vartannat år (riksdagsval vart fjärde år och kommun- och regionalval däremellan – likt sommar-OS respektive vinter-OS). Det skulle även betyda att många förstagångsväljare kan få debutera tidigare. I dag får den som fyller 18 måndagen efter att Sverige gått till val vänta fyra år till nästa möjlighet att utöva sin demokratiska rättighet – den tiden kortas med två år om skilda valdagar införs.

I riksdagen har det på senare år främst varit Moderaternas företrädare som drivit på för skilda valdagar. Men frågan lever även hos andra partier.

När Miljöpartiet nu i helgen samlas till sin partikongress i Örebro finns exempelvis ett par motioner som förordar att Sverige ska separera valen till kommun, region och riksdag. Och partistyrelsen ställer sig i sina svar positivt till detta, även om man betonar att det krävs en noggrann utredning.

Det är bra. Det har i och för sig utretts flera gånger genom åren. Allra senast i grundlagsutredningen från 2008.

Men det hindrar inte att det är dags igen.

Annons