Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Miljöfrågor är heta – Europas miljöpartier är det inte

Annons

Med knappt en månad kvar till att svenska folket ska säga sitt i Europaparlamentsvalet har den väljare som vill, eller bara är villrådig, möjlighet att nyttja någon av de valkompasser som landets mediehus erbjuder.

Anmäl text- och faktafel

Gör du detta framstår det tydligt att valkompassmakarna tycker att Europaparlamentsvalet till stor del handlar om att ta ställning i frågor som rör miljö och klimat.

Det är i sig inget konstigt. För svenska väljare har miljö- och klimatfrågan historiskt alltid varit av stor vikt i Europaparlamentsval. Och en färsk opinionsmätning från Demoskop visar att 41 procent av väljarna anger att den är den viktigaste frågan även i årets val. I upptakten till valrörelsen är uppmärksamheten åter högt uppskruvad – inte minst tack vare Greta Thunbergs folkrörelse som verkligen lyckats få upp miljö- och klimatfrågan på agendan.

I valkompassernas format kokar detta ned till flera olika frågeställningar. Påståendena är i stil med ”Länder som inte uppfyller EU:s mål om minskade utsläpp av växthusgaser ska straffas ekonomiskt”, ”Inga fossildrivna bilar får säljas inom EU efter 2025”, ”EU ska införa en skatt på flygresor”, ”EU ska förbjuda engångsartiklar av plast”, ”En europeisk koldioxidskatt ska införas” och så vidare.

Mot bakgrund av att den generella debatten om EU ofta kretsar kring hur mycket som Bryssel ska styra över och hur mycket som de nationella parlamenten ska få bestämma är frågeställningarna i valkompasserna intressanta. Utgången är alltid att EU ska ha makt att ta till förbud och beskattning.

I opinionen syns inte någon grön våg, det är knappt ens en krusning.

Tänker du tanken att miljö- och klimatfrågan får betydelse i hur folk röstar, leder det vidare till tanke nummer två: Vilka partier kan gynnas av detta?

Reflexmässigt blir säkert svaret Miljöpartiet (och dess systerpartier runt om i Europa).

Men i opinionen syns inte någon grön våg, det är knappt ens en krusning.

Efter 2014 års val fick de gröna 50 av parlamentets 751 mandat – vilket under mandatperioden ökat till 52 sedan nya ledamöter anslutit. När opinionssidan Poll of polls sammanställer läget i EU:s 28 medlemsländer (britterna kommer också att gå till valurnorna i maj), ser de Gröna ut att öka mandatantalet till 57, men då är 8 gröna stolar just brittiska, och de försvinner när Brexit träder i kraft. Så nere på 49 alltså.

Men i den siffran ligger en bred tillbakagång. 2014 kom gröna ledamöter in från 17 av EU:s 28 medlemsstater. Vid val i dag skulle det bara vara 13 länder med grön representation – Estland, Kroatien, Slovenien och Ungern ser ut att förlora sina gröna ledamöter.

Vid sidan av att de gröna i Tyskland ser ut att göra ett framgångsrikt val backar Europas miljöpartier nästan överallt. Och för exempelvis Sverige pekar mätningarna på att Miljöpartiet halverar sin styrka – från fyra till två ledamöter. Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren är de enda miljöpartister som ser ut att komma in.

Där står vi. Miljö- och klimatfrågorna är heta – Europas miljöpartier är det inte.

Det finns många orsaker till detta. Men en given är att väljare i dag insett att man inte måste heta Miljöpartiet för att vara det bästa miljöpartiet. Likhetstecknet har suddats ut. Klimatet står på allas agendor. Inte minst liberala partier som svenska Centerpartiet driver frågor om tuffare klimatmål, sänkta utsläpp och satsningar på grön teknik i valet.

Annons