Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Märkligt sätt att söndra det syriska språket

Det är skolavslutningstider – och för de barn och ungdomar som har åldern inne även betygstider.

En hel del av dessa elever har valt att utnyttja förmånen att läsa ett modersmål. Det är på alla sätt smart – forskning visar att goda kunskaper i modersmålet även förbättrar möjligheterna i övriga skolämnen, såväl i andra språk som i exempelvis matematik och naturorienterade ämnen.

Att behärska och ha tillgång till flera språk är en verklig resurs.

Det är viktigt att bära det med sig när det i den politiska debatten ibland påstås att det skulle vara svårare att lära sig exempelvis svenska om man dessutom läser modersmål. Det är en ren fördom, några sådana belägg finns inte.

Marlen Eskander, en av initiativtagarna till den flera gånger prisade verksamheten Läsa för integration, fångar detta på pricken i förordet till verksamhetens metodhandbok: ”När jag som 14-åring kom till Sverige från Syrien insåg jag snart att språk är makt. Jag förstod tidigt att språket är ett symbolsystem som effektivt inkluderar eller exkluderar människor.” Och Eskander fortsätter med att hennes barn ska få alla hennes modersmål ”De ska aldrig behöva känna sig exkluderade från svenskheten eller känna sig begränsade när de vill uttrycka sig på något av sina modersmål.”

Så sant. Att behärska språket är makt – du vet vad du pratar om. Språket ger styrka, stolthet, självförtroende och trygghet.

Denna trygghet känner dock inte den svenska utbildningssektorn alltid, ska det visa sig. Särskilt inte om modersmålseleven tillhör den assyrisk/syrianska/kaldéiska gruppen. Och i Södertälje är det som bekant ganska många som gör det.

I de riktlinjer kring modersmålsundervisning som Skolverket ger ut, och som i sin tur har hämtats från en standard som används internationellt finns hela fyra olika varianter för den assyrier/syrian/kaldé som läser modersmål:

• Syriska

• Syriska, assyriska, aturaya, sooreth, sureth, suryaya, swadaya

• Syriska, nyöstarameiska, keldanska, fallani, kilani, soorath, suras, sureth

• Syriska, turoyo, nyarameiska, suryoyo, syryoyo, surayt, suriani, surani

Syriska är det vedertagna svenska samlingsnamnet på det största av de arameiska språken – och fullt tillräckligt som namn i ett betyg från en svensk skola. Visst, det kan verka förvillande eftersom det på svenska lätt kan missförstås – att språket syriska kopplas till landet Syrien, men där är huvudspråket arabiska.

Om det råkar vara så att den undervisning i syriska som eleven fått klassificeras som någon av nummer två, tre eller fyra hamnar också hela denna harang i skolbetyget (ja, hela får faktiskt inte ens plats som du ser på bilden).

Det är faktiskt en soppa, en cirkus. Samtidigt rimmar det rätt väl med den tillsynes eviga namnkonflikten om vad assyrier/syrianerna ska kalla sig själva.

Man kan jämföra denna gigantiska upprabbling av språkliga variationer och dialekter med de elever som läser modersmålet norska. Någon särskiljning mellan nynorsk och bokmål finns inte i betyget.

Det är faktiskt en soppa, en cirkus. Samtidigt rimmar det rätt väl med den tillsynes eviga namnkonflikten om vad assyrier/syrianerna ska kalla sig själva. Ur den aspekten är det nästan naturligt att det inte finns någon rak, bestämd linje här heller. Benämningar på svenska blandas hej vilt med egna benämningar på modersmålets olika dialekter.

Samtidigt, kring språket finns ingen anledning att ordna samma cirkus.

Att dela upp på detta sätt exkluderar snarare än inkluderar, för att spinna vidare på Marlen Eskanders kloka ord.