Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Löfven hamnade i en pangföreställning – det sköts från alla håll

Annons

Har du ett starkt kontrollbehov och vill att livet ska vara förutsägbart och att allt helst ska vara som det alltid har varit?

Då var onsdagens partiledardebatt inget för dig.

För alla andra var det osedvanligt intressant – det sköts från alla håll.

Anmäl text- och faktafel

Den utdragna regeringsbildningen innebar, bland mycket annat, att riksdagen inte har varit tummelplats för debattsugna partiledare förrän nu. Och att de måste orientera sig i en ny verklighet då den politiska kartan delvis ritats om.

Det är bakgrunden till att statsminister Stefan Löfven omedelbart hamnade i ett sällan skådat flerfrontskrig.

Han attackerades naturligtvis av Moderaternas Ulf Kristersson, Kristdemokraternas Ebba Busch Thor och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson – främst kring den fyrpartiöverenskommelse som regeringspartierna slutit med Centerpartiet och Liberalerna.

Men även partiledarna för de tre partier som medverkade till att hans regering kom på plats – Annie Lööf (C), Jan Björklund (L) och Jonas Sjöstedt (V) – visade att de inte tänker vara någon hejaklack. De tar sin oppositionsroll på allvar och ansatte statsministern.

Det är bra. Löfven kommer inte få en enkel resa den här mandatperioden.

Men korselden fortsatte.

Som när Sjöstedt synade Kristerssons kort. Vi anade för några veckor sedan ett embryo till en ohelig allians. Sjöstedts hot om att väcka misstroendevotum mot regeringen Löfven fick omedelbart stöd av moderatledaren – till glädje för V-ledaren.

Det glädjeruset var nu uppenbart förbi. Jonas Sjöstedt vet att det är Vänsterpartiet som har vågmästarrollen i riksdagen och ville markera distans till Moderaterna. I det som visade sig bli debattens hetaste ordväxling.

Sjöstedt tog värnskatten som exempel, en skatt som regeringen ska avskaffa, och undrade med emfas om Kristersson verkligen ställer upp på att rösta bort Löfven på grund av detta – eller om M-ledaren sitter i ett pokerspel ”med par i tvåor” och bluffar. Och senare beskrev han Kristersson som politikens katten Måns ur Pelle Svanslös – och med Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson som ”Bill och Bull, som nickar och håller med”.

Denna konservativa skottlossning nådde sitt crescendo när det unika skedde att två forna allianskamrater ställdes mot varandra.

Just detta tema, Jimmie Åkessons ansträngningar att samla Moderaterna och Kristdemokraterna ihop med SD till ett gemensamt konservativt block i svensk politik, renderade i nya skottsalvor.

Statsminister Löfven tog gärna den bollen – och buntade ihop M, KD och SD som det högerkonservativa blocket– medan Ulf Kristersson gjorde sitt bästa för att inte vara bollmottagare och avvisade Åkesson från talarstolen. Åkesson brydde sig dock inte nämnvärt, han lät snarast välkomnande med sitt ”låt oss samarbeta för att göra det så svårt som möjligt för de vänsterliberala och så bra som möjligt för Sverige”.

Denna konservativa skottlossning nådde sitt crescendo när det historiska skedde att två forna allianskamrater ställdes mot varandra. Annie Lööfs replik var genuint syrlig: ”För övrigt noterar jag att Ebba Busch Thor tar replik på mig och inte på Jimmie Åkesson”.

Ebba Busch Thor replikerade senare även på Jan Björklund.

Som av en händelse var det därmed endast Kristersson och Åkesson som undslapp att mötas av KD-ledaren laddade magasin.

Annons