Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Letar du skräckexempel – åk till Nynäshamn

Annons

Att ge medborgarna insyn i vad politiska församlingar och myndigheter sysslar med är ett sätt att säkerställa att de får veta vad som är på gång. Den som är informerad har chans att agera eller reagera.

Sverige har en lång tradition av att det är enkelt att ­begära ut offentliga uppgifter för den som vill. Det ska vara lätt att komma åt statistik, underlag till beslut eller andra allmänna handlingar. Som bonus medför det att beslutsfattare behöver vara bra på att förklara och motivera sina förehavanden. Denna öppenhet och transparens gör det möjligt att granska makten, men ger också enskilda medborgare tillgång till information om det som ligger dem varmt om hjärtat.

Allmänna handlingars offentlighet är också en sorts garanti mot fusk och fuffens. Genom att exempelvis utbetalningar, fakturor, korrespondens och annat är öppna för insyn motverkar det korruption – vänskaplig eller ekonomisk.

Ta kommunpolitik som exempel. I kommunallagens sjätte kapitel, paragraf 25 slås denna grundregel fast: ”En nämnds sammanträden ska hållas inom stängda dörrar”. Kommuner kan förvisso välja att göra undantag från regeln och tillåta att allmänhet närvarar under mötena – och flera nämnder gör lite av både och, möten kan inledas med de punkter där åhörare får lyssna och avslutas med ärenden där allmänheten ej får närvara.

Men att makthavare bakom stängda dörrar ska kunna fatta godtyckliga beslut i hemlighet är inte tanken. Snarare blir det ännu viktigare att tjänsteskrivningar och andra underlag till beslut är offentliga för medborgaren (oavsett om själva punkten behandlas på ett öppet sammanträde eller ej). Allt för att hen ska kunna läsa in sig och sedan kontakta nämndens politiker och framföra sina synpunkter före sammanträdet – i stället för att ställas inför fullbordat faktum.

Mot denna bakgrund tar vi oss till Nynäshamn. Där utspelar sig nu rejält olustiga scener för den som högaktar öppenhet i svensk offentlig förvaltning.

Med andra ord: öppenhet och transparens är en grundbult i fungerande demokratier.

Mot denna bakgrund tar vi oss till Nynäshamn. Där utspelar sig nu rejält olustiga scener för den som högaktar öppenhet i svensk offentlig förvaltning. Ett avskräckande exempel modell större.

Det är Nynäshamns-Posten som skriver om att kommunens miljö- och samhällsbyggnadsnämnd nu till hösten har infört nya rutiner (gäller även kommunens socialnämnd samt nämnder för barn- och utbildning och kultur- och fritid). Allmänheten ska inte få tillgång till någon som helst information om ärenden förrän beslut är fattade. Beslutsunderlag, som exempelvis ritningar över planerade cykelvägar, som tidigare var tillgängliga är fortsättningsvis ”hemligstämplade” – klassade som internt arbetsmaterial. Inte förrän protokollet är justerat, vilket enligt lag ska ske senast 14 dagar efter sammanträdet, får medborgarna veta vad nämnden tagit upp och bestämt och se underlagen till besluten.

Du läste rätt. Ett aktivt beslut vars direkta syfte är att medborgarna ska hållas utanför och oinformerade. I en svensk kommun, 2019.

Inte blir det mindre olustigt av att nämndordföranden, liberalen Daniel Adborn, motiverar mörkläggningen med att Nynäshamnsborna inget begriper – eller i alla fall inte begriper lika mycket som de ack så insatta tjänstemännen och politikerna i kommunhuset: ”Ett problem har faktiskt varit att folk har haft svårt att förstå i vilket skede som ett beslut har fattats. Har det redan fattats eller ska det fattas?”

Hur höga hästar sitter man på i Nynäshamn, egentligen? Snacka om folkförakt.

Klarar man inte av att förklara för och tala med sina väljare kanske man borde ägna sig åt annat än kommunpolitik.