Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Krisande liberaler vandrar i evig vinter

Annons

Alla vänner av tv-serien Game of Thrones ser fram emot våren – då kommer en ny säsong om maktkampen i Westeros. Redan i helgen, i Västerås, kommer en samling blåögda ”white walkers” vandra omkring när manegen krattas för en annan maktkamp. Liberalerna, som tycks befinna sig mittemellan ett nära döden-tillstånd och evig vinter, håller riksmöte.

Anmäl text- och faktafel

Ett par felslag på tangenterna och riksmöte blir krismöte. Det är faktiskt en lämpligare beskrivning av helgens begivenhet – krisen i Liberalerna är påtaglig.

Vid valet i september nådde partiet ett valresultat på 5,49 procent. Det var marginellt bättre – plus 0,07 procentenheter – än valresultatet 2014, vilket i sin tur betecknades som ett rent katastrofval.

Den marginella uppgången lindrade föga. Liberalerna fann sig omsprungna av Kristdemokraterna och var nu borgerlighetens minsta parti. Dessutom tvingades de se hur många av de väljare med liberala ståndpunkter, som traditionellt valt mellan att rösta på Moderaterna eller Folkpartiet/Liberalerna, nu gick till Centerpartiet.

Folkpartiet var aldrig förstahandsvalet för folket – Liberalerna är inte förstahandsvalet för liberaler.

Hade det inte varit för det osäkra parlamentariska läget efter valet och den långt utdragna regeringsbildningen hade partiet omedelbart behövt ta itu med sina interna problem. Nu fick Jan Björklund respit. Vid sidan av Centerpartiets Annie Lööf hade han en nyckelroll i att Sverige skulle få en regering – och tiden för partiet att läka sina sår sköts på framtiden.

När Sverige fått en regering, med Liberalernas benägna bistånd, uppstod nya uppslitande sår. Alla var inte överens inom partiet att det var rätt att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister – och opinionsmätningarna visar att Liberalernas väljare inte heller var odelat positiva.

Partiet ligger nu stadigt under fyraprocentsspärren i de flesta opinionsmätningar. Och enligt den hittills enda mätning som gjorts specifikt inför Europaparlamentsvalet i maj skulle partiet förlora bägge sina nuvarande mandat.

När partiledaren Jan Björklund aviserade sin avgång för drygt en månad sedan önskade han att partiet först skulle fokusera just på stundande Europaparlamentsval och först därefter ta itu med frågan om hans efterträdare. Det var en from förhoppning.

Självklart har diskussionen kretsat kring spelet om tronen. Men det är också en märklig maktkamp. Om det är något som stuckit ut hittills är det hur få som känt sig manade att axla manteln. Antalet nej som kommit från dem som skulle kunna vara potentiella partiledare är många: Cecilia Malmström, Birgitta Ohlsson, Gulan Avci, Lotta Edholm, Mats Persson ...

Suget att ta över tycks obefintligt. Inom Liberalerna regerar oviljan och ointresset.

Men oavsett vem som till slut blir ny partiledare finns viktiga vägval att göra. Nu sitter partiet som en av fyra undertecknare till en fyrpartiöverenskommelse som ger Stefan Löfven statsministerposten. Kommer en ny partiledning hedra detta – eller är man beredd att riva upp avtalet och därmed, möjligen, driva Sverige till extraval?

Att Liberalerna är världens mest Europavänliga parti i Sverige lockar inte heller några stora väljarskaror

Ett annat vägval är: vilka frågor ska partiet driva? Under Jan Björklund har utbildningsfrågor varit helt centrala för partiet. Initialt var dessa också en röstmagnet – Björklundsskolan vann anhängare i breda lager. Men detta har verkligen klingat av.

Att Liberalerna är världens mest Europavänliga parti i Sverige lockar inte heller några stora väljarskaror. Detsamma gäller drömmen om att införa euron.

Andra traditionella frågor för partiet har varit kärnkraft – undanstökat genom den energiöverenskommelse som Alliansregeringen fick till och som sedan följdes upp under regeringen Löfven – samt försvaret, där Liberalerna valde bort inflytande genom att kliva åt sidan och lämna försvarsberedningen under förra mandatperioden.

Strategiskt viktig för partiets överlevnad är också frågan hur L ska bli så pass relevant att liberala väljare som föredrar Centerpartiet ska fås att tänka om.

Frågorna inför mötet i Västerås är många. Vi lär få vänta på svaren.

Annons