Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Ju större SD blir desto svårare att smita från ansvar

Annons

När Sverigedemokraterna nu samlas till landsdagar i Örebro tänker partiledningen med Jimmie Åkesson i spetsen fortsätta att putsa på sin fasad. Åkesson vet att partiet behöver anpassa sig för att hans dröm om att forma ett konservativt block med Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor ska slå in.

Under dessa landsdagar får ombuden bland annat i uppgift att rösta ja till samkönad adoption samt att stryka kravet på att kvinnor inte får göra abort efter vecka 12. När så blir fallet ställer sig SD bakom gällande svensk lag – men framför allt plockar partiet bort ytterligare några skarpa kanter som kan orsaka skavsår i relationen med andra partier (läs: Moderaterna och Kristdemokraterna).

Detsamma gäller i ännu högre grad begreppet ”nedärvd essens” – den rent rasbiologiska term som partiet fortfarande har i sitt principprogram för att sära på folk som duger och folk som inte gör det. SD-ledningen vill inte längre att partiet skyltar så öppet med denna åsikt. Begreppet kommer suddas bort.

I det principprogram som ska antas på landsdagarna finns den nedärvda essensen inte längre med, även om själva tankegodset finns kvar också i det nya programmet. Det handlar alltjämt en hel del om ”en stark nationell identitet” och att lika barn leka bäst – det tycks omöjligt att helt släppa sorteringstanken för en sverigedemokrat.

Åsiktsbyte efter åsiktsbyte har visat på det uppenbara: SD-väljarna känner ingen nämnvärd vånda kring vad partiet tycker

Historiskt har SD visat att man kan byta politiska uppfattningar från en dag till en annan. Det sker helt utan våndor, på ett sätt som inget annat parti skulle klara. Vårens helomvändning i synen på Sveriges EU-medlemskap är ett tydligt sådant exempel. Förr skulle vi lämna EU – nu är det bäst att vara kvar.

Åsiktsbyte efter åsiktsbyte har visat på det uppenbara: SD-väljarna känner ingen nämnvärd vånda kring vad partiet tycker på politikområden som inte direkt handlar om invandring och invandrare.

Det intressanta med Åkessons resonemang är hur opinionen med tiden har förändrats

Partiledaren Jimmie Åkesson upprepar ofta och gärna att han vill att Sverigedemokraterna får en liknande roll som Dansk Folkeparti de senaste decennierna haft i Danmark. Det partiet har haft stort inflytande på dansk politik som stödparti åt sittande regeringar, utan att någon gång ha suttit i regering och tagit ansvar fullt ut.

Det intressanta med Åkessons resonemang är hur opinionen med tiden har förändrats från det att han först blottlade sin önskedröm om att ingå ett block med M och KD. Det sades i en tid då Moderaterna var klart största parti i trion och M-ledaren en given statsministerkandidat. M ihop med KD var dubbelt så stora som SD. I dag visar opinionsmätningar att rollerna är omvända – Sverigedemokraterna är ensamt lika stort som M och KD tillsammans.

Det innebär att Åkessons drömscenario är satt ur spel – av hans egen framgång.

Att i ett sådant läge fortsatt kunna hävda att han gärna ser M och KD i regering, men själv vill ha positionen utanför som stödparti är helt orimligt. Leder man det största partiet i en konstellation går det inte att smita från att ta ansvar.