Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Jämställdheten kommer äntligen upp på banan

Under förra veckans partiledardebatt i Sveriges radio lyckades Centerpartiets partiledare Annie Lööf med en enda replik fånga årets valrörelse väl när hon sade ”jag hade ingen möjlighet att komma in i jämställdhetsdebatten innan, för det var fullt av män där ...”. Varpå man hör manliga skratt.

Visst, en valrörelse är som livet i övrigt – en del tar mycket plats, annat får mindre utrymme.

Citatet från Lööf är intressant. Av flera skäl. För det första visar det att det fortfarande år 2018 är en kraftig manlig dominans bland partiledarna, för det andra att Sveriges radio trots allt hade avsatt en del av sin programtid åt att dryfta jämställdhetsfrågan.

För det är sannerligen en fråga som inte fått det utrymme i valrörelsen som den förtjänar. Där regerar de traditionellt manliga, hårda frågorna. Delvis beror det på att de tre stora partierna – Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna – vill ha det så.

De har ett stort fokus på migration, poliser, brott och straff. Det betyder att den mediala bevakningen blir därefter. Varken Stefan Löfven (S), Ulf Kristersson (M) eller Jimmie Åkesson (SD) är särskilt betjänta av att tala om jämställdhet.

Men det är Annie Lööf.

Nu i helgen tog hon tag i taktpinnen och presenterade Centerpartiets rejäla jämställdhetssatsning. De närmaste fyra åren vill C lägga 6,4 miljarder kronor för att radera lönegapet mellan statligt anställda män och kvinnor.

”Det är helt oacceptabelt att det ska skilja mellan män och kvinnor som har samma utbildning, samma arbetsuppgifter och samma ålder”, konstaterade Annie Lööf.

Staten är arbetsgivare för alla anställda inom exempelvis rättsväsendet (polis, åklagare, domstolar) för dem på högskolor och universitet samt på statliga verk, bolag och myndigheter. Staten har här ett stort ansvar. Som staten ska ta.

Centerpartiets tanke är att ge Arbetsgivarverket medel genom statsbudgeten för att höja löner med. Och Annie Lööf har inget emot att som politiker sätta press på de lönesättande parterna: ”Politiker ska definitivt lägga sig i orättvisa och ojämställda löneskillnader. Det gör mig så oerhört frustrerad att vi trots flera decennier av lagstiftning i Sverige om lika lön för lika arbete, ändå nedvärderas som kvinnor”.

Tänk dig en brott och straff-debatt som faktiskt fokuserar på brottsoffren mer än på förövarna.

Att råda bot på ojämställdheten i statlig sektor är viktigt. Men ändå bara ett steg av många.

Nu, i sista veckan före valdagen, är det bra om jämställdheten äntligen kan hamna på agendan. Att frågan får det utrymme den förtjänar. Tänk en nödvändig debatt om lönevillkor, dubbelarbete och otrygghet. En diskussion om livsvillkoren för ensamstående kvinnor och om att försörjningsstödet i dag bara går till mannen i ett hushåll. För att ta några exempel.

Dessutom. Fjolårets #metoo-upprop visade på ett tydligt och ofta obehagligt vis vilka uttryck könsmaktsordningen har. Hur män tar sig friheter och utnyttjar sin position.

Tänk en brott och straff-debatt som faktiskt fokuserar på brottsoffren mer än på förövarna. Att exempelvis de många kvinnor som utsätts för misshandel och sexuellt våld i hemmet får plats i debatten. Det är en debatt om jämställdhet – nödvändig att ta även när det är många män där.

För jämställdhet är inte bara en kvinnofråga. Det har den aldrig varit.