Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: I en vital stadskärna kan man shoppa loss

Å ena sidan känslan av skymning när butik efter butik lägger ner i centrum och affärslokaler i förmodat attraktiva lägen står tomma under lång tid.

Å andra sidan fastighetsägare i stadskärnan som inte ser några problem med detta – tvärtom, city går mot ljusare tider sägs det, nya hyresgäster står på kö för att etablera sig.

Att verksamheter lägger ned hör till i det marknadsekonomiska kretsloppet. Samma sak med att hyresvärdar är måna om att ge en bekymmersfri bild av hög efterfrågan på sina lokaler.

Beroende på vem du frågar om Södertälje centrum är döende eller blomstrande skiftar alltså svaren. Som så ofta ligger sanningen förmodligen någonstans mittemellan.

Men lyfter vi blicken för att se vad som krävs för att stadskärnor ska förbli vitala, i tider då kundmönster förändrats och konkurrensen från e-handel och externa handelsplatser är stor, finns en del studier att ta in. En av de främsta på området i Sverige är Johan Anselmsson, professor vid Lunds universitet.

En slutsats som Anselmsson kommit fram till i sin forskning är att en stadskärna först och främst behöver ett brett utbud av butiker. Det är shopping som attraherar invånare och andra besökare – det spelar mindre roll hur många kaféer, restauranger, gym, fastighetsmäklare, hotell, frisörer eller nagelsalonger som är etablerade centralt om där inte finns möjlighet till handel. Och i en levande stadskärna behövs både butiker för nöjesshopping och för nyttoshopping (som livsmedelsbutiker).

I många svenska kommuner – Södertälje är verkligen inget undantag – har det blivit vanligt att butiker som försvunnit ersatts med helt annan typ av verksamhet. Det är en utveckling att vara observant på.

Att centrumutveckling i allra högsta grad är ett område där lokalpolitiker gärna vill vara med och peta känner vi också igen från Södertälje.

I en debattartikel i Sydsvenskan från november i fjol höjer Johan Anselmsson (tillsammans med professorskollegan Ulf Johansson) ett varningens finger: ”Politiker och tjänstemän som säger sig arbeta för ökad handel i stadskärnorna använder sig ofta av sådant som appar, webbsidor, festivaler, upprustning av stadsmiljön, gågator och samverkansorganisationer. Problemet är att det ser bra ut och känns bra, men effekterna är uteslutande negativa och missgynnar lokala handlare”.

I Anselmssons och Johanssons undersökning var ”bättre tillgänglighet med bilen” det vanligaste svaret på hur stadskärnor ska förbättras.

En annan aspekt att belysa är tillgänglighet. För många konsumenter upplevs det som betydligt krångligare att göra sina inköp centralt jämfört med på nätet eller i ett köpcentrum. I Anselmssons och Johanssons undersökning var ”bättre tillgänglighet med bilen” det vanligaste svaret på hur stadskärnor ska förbättras.

Väg detta mot den trend som är allenarådande i dag där stadskärnor helst ska göras bilfria – ofta med argument om hållbarhet. Anselmsson och Johansson poängterar att det saknas ”entydiga bevis på vilket av e-handel, handel utanför städernas centrum eller i stadskärnor som ger bäst klimateffekt.” Tvärtom hävdar de bägge professorerna att det inte alls är klimatpåverkan som styr (nu när allt fler kör fossilfritt eller med biodrivmedel) utan att kommunstrategerna anser att bilarnas närvaro ”förstör intrycket av staden. Bilarna ska gömmas”.

Det finns ytterligare en studie från Lunds universitet som Johan Anselmsson medverkat i – och som tar sin utgångspunkt i att människor är stereotypa i sina köpmönster. I artikeln ”You are where you shop: Examining stereotypes about town center shoppers” berättar Almselsson och medförfattaren Burak Tunca att parametrar som klass, inkomst och utbildningsgrad påverkar vilka som handlar i city kontra vilka som föredrar köpcenter i städernas utkanter.

Intervjuad av Aftonbladet om undersökningen säger Anselmsson att ”När låg- och mellaninkomstfamiljer som bor utanför staden vill in till stadskärnan tar de gärna bilen eftersom de pendlar till jobbet. De har inte råd att betala dyra parkeringsavgifter eller besöka fina restauranger och kaféer som tar över 100 kronor för en bulle och en kopp kaffe”. Bilden som träder fram är att det är högutbildade personer med hög lön och status som frekventerar städernas centrum.

Ska framtidens stadskärnor fortsatt vara en plats för alla blir också detta, att bejaka klichéer om vilka grupper som gör vad, viktigt att ta hänsyn till.