Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Grön och liberal framgångsvåg över kontinenten

Annons

På förhand skulle en högernationalistisk våg svepa fram över Europa. Dessa partier växer också på många håll – som SD i Sverige – men inte överallt – som Dansk folkeparti i Danmark – och inte så kraftfullt.

Efter valnatten är det snarast två andra vågor – en grön och en liberal – som verkligen sticker ut när européerna sagt sitt. I flera länder blev traditionella maktpartier, såväl socialdemokrater som kristdemokratiska och konservativa partier, översköljda.

Anmäl text- och faktafel

Det får betydelse för EU-politiken. Tills nu har den socialdemokratiska partigruppen S&D och den konservativa EPP (där svenska M och KD ingår) kunnat bilda majoritet i parlamentet. Deras ras är nu så kraftigt att tiden för tvåsamhet är förbi, de kan inte längre bestämma helt på egen hand.

Detta kommer innebära att andra partigruppers inflytande växer. Främst riktas blickarna mot den liberala gruppen, Alde, som med närmare 100 mandat i parlamentet kommer att bli kungamakare. Europas liberaler går kraftigt framåt och ökar antalet mandat och blir nu åter den tredje största gruppen i parlamentet.

Däri ingår svenska Centerpartiet, med toppnamnet Fredrick Federley. Centerpartiet får två mandat för första gången sedan det allra första Europaparlamentsvalet 1995.

Det är lika många mandat som Sveriges andra gröna parti, Miljöpartiet. Det var inte bara i Sverige som klimatfrågan var en viktig valfråga. Och gröna partier har noterat stora framgångar i de största länderna som Frankrike, Tyskland och Storbritannien och ökar antalet mandat – faktum är att Sverige sticker ut så tillvida att Miljöpartiet går bakåt, och backar rejält.

Vid sidan av Alde har just De Gröna/EFA (som partigruppen heter) också en nyckel för att bilda majoriteter i parlamentet denna mandatperiod.

Ett intryck från den svenska valrörelsen var att ingen enskild fråga seglade upp och tog all uppmärksamhet – minns upphovsrättsfrågan för tio år sedan eller grisknorrarna för fem år sedan. Det var också första gången som svenskarna slapp den gamla Nej till EU-retoriken eftersom både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte längre driver att Sverige ska lämna unionen.

Kanske var det där vi såg det som verkligen stack ut i årets valrörelse – hur mycket energi som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ägnade sig åt att positionera sig gentemot varandra.

Det gjorde debatten gott, därmed inte sagt att debatterna höll sig till EU-frågor. Som vanligt tenderar ren inrikespolitik stjäla utrymme. Inte minst den av Moderaterna initierade diskussionen om utbyggd kärnkraft var en sådan.

Och kanske var det där vi såg det som verkligen stack ut i årets valrörelse – hur mycket energi som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ägnade sig åt att positionera sig gentemot varandra. Väl medvetna om att de tre partierna slåss om samma väljare. Den kraftmätningen handlade lika mycket om att vara starka i detta val som att positionera sig inför kommande riksdagsval 2022.

M, KD och SD var så upptagna av varandra att det, paradoxalt nog, innebar att Socialdemokraterna, som normalt är den naturliga motståndaren för dessa tre (och de flesta andra) partier, hamnade i bakvattnet genom hela valrörelsen. S har dock lyckats hålla ställningarna och är Sveriges största parti – och har klarat valrörelsen betydligt bättre än de flesta socialdemokratiska systerpartier i övriga EU.

Det var också det första Europaparlamentsvalet detta millennium där de redan etablerade partierna dominerade scenen – inget nytt parti gjorde sig gällande på allvar, det nybildade partiet Vändpunkt exempelvis blev ingen succé. 2004 hade vi Junilistan som vann tre mandat, 2009 var Piratpartiet (ett mandat, som utökades till två under mandatperioden) det nya och 2014 tog sig både Sverigedemokraterna (två) och Feministiskt initiativ (ett) in i parlamentet.

Och denna gång kan vi vinka adjö till feministerna, som åker ur.