Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Fyrkantigheten segrade – patienterna förlorar

Artikel 28 av 39
Vidarkliniken läggs ner
Visa alla artiklar

Annons

Det ligger onekligen något ödesmättat över bilden från Södertälje tingsrätt när Anders Kumlander lämnar in konkursansökan för Stiftelsen Vidarkliniken – vilket innebär att såväl Vidarkliniken (numera Vidar rehab) som Vidar vårdcentral läggs ned.

Anmäl text- och faktafel

För det är inte bara dessa verksamheters öde som därmed är beseglat. Konkursansökan innebär att Sverige står som förlorare. Den komplementära, integrativa hälso- och sjukvård som bedrivs i landet är synonymt med Järna – nu försvinner den.

Det är beklagligt.

Till Järna har människor som gått in i väggen kommit och fått rehabilitering. Detsamma gäller patienter med bland annat stark smärta, fibromyalgi och cancerdiagnoser. Och den palliativa vården har genom åren uppskattats stort. Över 30 000 slutenvårdspatienter har fått hjälp på Vidarkliniken sedan starten.

Undersökningar över patientnöjdhet visar att den nära omvårdnaden fått höga betyg av dem som blivit behandlade. Likaså från patienternas anhöriga.

Internationellt är det vedertaget att det finns vinster för såväl människa som samhälle i att kombinera komplementärmedicin med skolmedicin och att använda sig av ett holistiskt synsätt på människan. Sverige blir nu en vit fläck på den kartan.

Som vid alla konkurser är skälet till att Stiftelsen Vidarkliniken hamnat i detta läge ekonomiskt – verksamheten bär sig inte. Men den bakomliggande orsaken är i hög grad politisk.

2017 när dåvarande Stockholms läns landsting bestämde sig för att inte förlänga avtalet med Vidar rehab kom det som skulle visa sig bli dråpslaget.

Region Stockholm tänker endimensionellt och fyrkantigt – en människa är sitt symptom och det ska botas med (av Läkemedelsverket godkända) piller. Punkt.

Nuvarande ledning i landstingshuset på Kungsholmen, med Liberalernas regionråd Anna Starbrink (L) i spetsen, saknar förståelse för integrativ vård och har systematiskt motarbetat Vidarkliniken. I en tidigare intervju i LT formulerade Starbrink sig så här: ”Jag tycker inte att alternativmedicinska inslag ska finnas i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården”. Och den devisen har hon levt efter.

Region Stockholm tänker endimensionellt och fyrkantigt – en människa är sitt symptom och det ska botas med (av Läkemedelsverket godkända) piller. Punkt.

Det är onyanserat att inte väga in andra aspekter som spelar in för människors välmående, som om medicinsk vetenskap endast är ren naturvetenskap.

Den mer komplexa tanken att se människan som en helhet, där det kan behövas alternativa terapier och behandlingar som komplement har aldrig tänkts. Inte i landstingshuset i Stockholm.

Saken blir inte bättre av att det är liberala politiker som här aktivt motarbetat den mest självklara av liberala principer, att sätta individen före systemet. Att människor själva är myndiga att bestämma och fritt välja utförare av vård, så länge de lever upp till de vetenskapliga krav som ställs – vilket Vidarverksamheterna gör – ska bejakas.

I efterdyningarna av konkursen är det lätt att konstatera att det inte finns jordmån i Region Stockholm för integrativ vård. Inte under överskådlig tid.

Men kanske, kanske att det finns läkare och sjuksköterskor som – det får då bli i annan regi än Stiftelsen Vidarkliniken – vågar att starta en vårdcentral utanför länsgränsen. I en region där andra, mindre trångsynta politiker styr. Vidar vårdcentral har trots allt hela 5 000 listade patienter – som aktivt sökt sig dit.

Sett från Järna ligger Gnesta, Trosa eller Vagnhärad nära till hands.

Annons