Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Fordonsindustrins revolution förändrar arbetsmarknaden

Annons

I januariavtalet som de bägge regeringspartierna slöt med Centerpartiet och Liberalerna står att ”Sverige ska gå före på klimat- och miljöområdet och bli världens första fossilfria välfärdsland”.

En huvudroll i denna strävan har vägtransporterna.

Och en av överenskommelsens 73 punkter slår fast att ”Från år 2030 kommer det inte längre vara tillåtet att sälja nya bensin- och dieseldrivna bilar” (förutsatt att EU-kommissionen godkänner detta) samt vidare att ”Ett årtal ska utredas för när fossila bränslen ska vara helt utfasade”.

Anmäl text- och faktafel

Det ligger i linje med hur flera andra länders regeringar resonerar: man vill fasa ut de fossila bränslena och har en liknande tidsplan och målbild. Tanken är rätt – detta ger rejält positiva effekter för klimatet.

2030 är bara elva år bort.

Kunskaper om elektrifiering är på väg in – kunskaper om förbränningsmotorer är på väg att bli fossila.

Det betyder att världens fordonstillverkare nu är inne mitt inne i en revolution. En hel bransch ska stöpas om. Det som på ytan handlar om hur framtidens bilar och lastbilar ska drivas är på djupet en förvandling där industrin ska producera andra produkter – och den kommer att ha behov av en helt annan kompetens.

Eller omformulerat: Kunskaper om elektrifiering är på väg in – kunskaper om förbränningsmotorer är på väg att bli fossila.

När Volvo cars nuvarande vd Håkan Samuelsson – som har över 20 år på Scania på sitt cv – intervjuades av Svenska Dagbladet var han väldigt tydlig över vad det kan komma att innebära. Volvo, som genom årtiondena byggt upp en världsledande position på bensin- och dieselbilar ska inom några få år fasa ut den kompetensen för att i stället bygga elbilar.

När Volvochefen nämner ”folk” och ”anställda” rör det sig inte om en handfull individer eller ens ett hundratal – det är många, många fler.

Då kommer det inte räcka med interna utbildningsinsatser: ”Vi pratar massor om att vi ska ställa om mot elektrifiering och självkörande bilar. Men vi pratar inte lika mycket om att det också kommer att kräva ny kompetens.” Och Samuelsson fortsätter: ”Det krävs att folk lämnar företaget och börjar jobba på annat håll. Vi måste kunna säga till anställda att vi har inte jobb för dig”.

När Volvochefen nämner ”folk” och ”anställda” rör det sig inte om en handfull individer eller ens ett hundratal – det är många, många fler.

Samuelssons resonemang gäller inte minst på ingenjörssidan. Och tro inte att dessa grubblerier är unika för Volvo cars och personbilssidan. Även hos tillverkare av tunga fordon, som Scania, står kompetensförsörjningen högst upp på agendan.

Om denna omställning blir så radikal som Håkan Samuelsson förutspår kommer det givetvis även få följdverkningar på samhället i stort. Det kommer behövas utbildningsinsatser och täta samarbeten mellan fordonsindustrins företag, arbetsmarknadens partier, stat och kommuner. Som alltid när jobb försvinner.

Men det behövs också strukturella förändringar. En bättre fungerande arbetsmarknad som är anpassad efter dagens förutsättningar.

En annan del av 73-punktsöverenskommelsen från i januari handlar om just större flexibilitet och att se över LAS. Det är behövligt. Däri ligger dels krav på att arbetsgivaren tar ansvar för kompetensutveckling och dels att den anställdes omställningsförmåga stärks.

Håkan Samuelsson lyfter i Svenska Dagbladets intervju upp den danska arbetsmarknadsmodellen som ett exempel att ta intryck av – där det i korta drag är lättare att säga upp människor, men där tröskeln in till jobb samtidigt är betydligt lägre än i dagens Sverige.

Annons