Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Drömmen om Åkesson är rent fördummande

Annons

Anmäl text- och faktafel

Medan rikets nye talman, Andreas Norlén, har fullt upp med sina partiledarsonderingar är det hög tid att komma med ett förtydligande: en talmansrunda är inget cykellopp.

Förtydligandet är framför allt riktat till dem (förment liberala skribenter, konservativa twittrare och några företagsledare) som på fullt allvar tycker att en svensk regeringsbildare bör söka stöd från Sverigedemokraterna. De är ute och cyklar.

Förespråkarna för en sådan lösning väljer att hellre se på enskilda sakfrågor – ofta i arbetsmarknadsfrågor eller i den ekonomiska politiken – där det finns snarlika ståndpunkter mellan allianspartierna och SD. Samtidigt tonar de ner, eller helt negligerar, de avgrundsdjupa värderingsskillnader som finns mellan SD och samtliga de övriga riksdagspartierna i synen på människors lika rätt och värde.

Det är illa.

Men rent fördummande är den högst levande föreställningen hos ovan nämnda att riksdagens sverigedemokrater skulle acceptera en roll som vagnens femte hjul. Bara så där. Som om SD aldrig skulle ställa några motkrav för att stödja en regering.

Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har SD bytt fot i flera frågor och ömsom har de röstat med allianspartierna, ömsom med de rödgröna partierna. Under de åtta åren har de påfallande ofta slutit upp bakom sittande regering.

Men det finns två punkter där SD inte har vikit en tum.

Den första är att invandrings- och migrationspolitiken ska vara mycket stram.

Den andra – som intimt hänger ihop med den första – gäller att SD har lovat att försöka fälla varje regering som inte dansar efter partiets pipa när det gäller just invandring och migration.

Det får inte råda någon tvekan om att Jimmie Åkesson menar vad han säger. Då tar man inte SD-ledaren seriöst.

När SD fällde Löfvenregeringens allra första budget 2014 gav Sverigedemokraterna detta tydliga besked. Och nu i veckan, efter att Jimmie Åkesson samtalat med talman Norlén, var beskedet på efterföljande pressträff exakt detsamma: ”Vi kommer inte, vare sig aktivt eller passivt, släppa fram någon regering som inte för en politik som vi kan leva med”.

Man kan tycka vad man vill om ultimativa krav i allmänhet och detta ultimativa krav i synnerhet.

Men det får inte råda någon tvekan om att Jimmie Åkesson menar vad han säger. Då tar man inte SD-ledaren seriöst.

Åkesson må svara ”jag vet inte” på de flesta politiska frågor som han inte begriper eller prioriterar. Men kring invandring och invandrare vet han vad han vill och står redo att agera för detta i riksdagen. SD visade det i praktiken redan 2014 och är redo att göra detsamma nu.

Det är därför djupt oansvarigt – och ohederligt – att blunda för fakta när man försöker argumentera för vilken regering man helst vill se.

Den statsministeraspirant som tänker ge Åkesson lillfingret får vinka hej då till sin hand. Med den andra handen.

Annons