Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Det blåser liberal medvind i EU – paradoxalt nog

Annons

Vid sidan av brexit har europeisk politik de senaste åren framför allt kretsat kring de framgångar som nationalistiska, högerpopulistiska partier räknar med att få i Europaparlamentsvalet på försommaren.

Med 75 dagar kvar börjar också opinionsmätandet runt om i Europa fokusera mer på det stundande valet – därmed har profetiorna tagit en mer fast form.

Anmäl text- och faktafel

Och visst, enligt den sammanställning av opinionsmätningar i EU-länderna som Pollofpolls.eu presenterar, ser det ut som att de tre partigrupper där svenska Sverigedemokraterna, finska Sannfinländarna, danska Dansk folkeparti, tyska Alternativ för Tyskland, franska Nationella fronten, italienska Lega med flera ingår i dag kommer att gå framåt.

Men synar du mätningen noga gäller frammarschen just den partigrupp dit SD hör (ECR) som nu i opinionsmätningar ser ut att få 63 ledamöter, jämfört med dagens 34. En opinionsframgång som blir ännu större med tanke på att det i dag sitter 19 brittiska ledamöter i denna grupp.

Men de övriga två partigrupper som samlar högerpopulister och nationalister (ENF och EFDD) kommer inte att öka, enligt mätningen. Bilden av högerpopulismens framgång är alltså inte odelad.

Opinionssammanställningens tydligaste besked är två andra. De två största partigrupperna – EPP där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna hör hemma, och S&D med Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ – kommer bägge att gå kraftigt bakåt. EPP ser ut att tappa nästan 20 procent av sina ledamöter, S&D cirka 30 procent.

Samtidigt är Europas liberaler, i gruppen ALDE, på väg mot ett starkt val – som en tydlig kontrast till högernationalisterna. Opinionssammanställningen visar att ALDE får 95 mandat mot dagens 68, mycket tack vare att franska En Marche anslutit sig. Detta i ett parlament där antalet ledamöter totalt kommer minska från 751 till 705.

För Liberalerna är det en verklig paradox att liberala krafter i Europa är på väg att stärkas samtidigt som partiet här i Sverige befinner sig i något av en härdsmälta

De två svenska partier som ingår i ALDE är Centerpartiet och Liberalerna.

Just för Liberalerna är det en verklig paradox att liberala krafter i Europa är på väg att stärkas samtidigt som partiet här i Sverige befinner sig i något av en härdsmälta – inom Liberalerna kommer kärleken till EU med modersmjölken.

Om det hade varit riksdagsval i dag hade Liberalerna åkt ur – partiet parkerar stadigt under fyraprocentsspärren och får Miljöpartiet att framstå som en framgångssaga i jämförelse. Andra mätningar visar att partiet också hade förlorat bägge sina nuvarande mandat i Bryssel/Strasbourg. Till detta har partiledaren Jan Björklund aviserat sin avgång – och kandidaterna som är redo att ta över är få, snällt sagt.

Läs även Tomas Karlsson: Krisande liberaler vandrar i evig vinter

Allt detta går att leva med. Opinionsvindar vänder, det är långt till nästa val och i sinom tid kommer en ny partiordförande träda fram.

Värre är de interna problem som turerna kring riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahls (L) hyrda lägenhet och Europarlamentariker Cecilia Wikströms (L) styrelseuppdrag har blottlagt. Bägge kvinnorna vittnar om hur de har varit öppna gentemot sitt parti och fått okej, men att partiet sedan – när den mediala rapporteringen rullat igång – svängt 180 grader.

Carlsson Löfdahl kallar i ett inlägg på Facebook Liberalerna för ”ett fegt parti som inte orkar hålla emot när det stormar”. Wikström anspelar också på vind och vindriktning när hon i Sveriges television sa att Liberalerna ägnar sig åt ”de blöta fingrarnas politik” och hon är säker på att det kan bli etter värre: ”Botten är inte nådd ännu. Botten är ur”.

Ord och inga visor.

Att Cecilia Wikström petas bort som dragplåster och förstanamn på partiets lista till Europaparlamentsvalet innebär också att Liberalerna nu, i all hast, måste ägna sig åt internt valberedningsarbete för att vaska fram en ersättare till henne – i stället för att ge sig ut och valkampanja.

För vilket krisande parti som helst är det värsta tänkbara scenario. För Liberalerna är det dubbelt illa. Partiet såg potential att med vårens kampanj åter kunna locka folk till valurnorna. Det brukar gå bättre i EU-val än i riksdagsval för Liberalerna.

Och det skulle vara en verklig nesa för Jan Björklunds parti om Europas liberaler, såsom opinionsmätningarna antyder, stärker sin ställning och ökar antalet ledamöter i parlamentet – samtidigt som de svenska Liberalerna helt blir utan.

Annons