Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Då säger vi tack och adjö till Godners skötebarn

Säg social investeringsfond och du kommer osökt att tänka på Boel Godner (S). Efter drygt ett år som kommunstyrelseordförande ville Godner göra avtryck – och in baxades förslaget att Södertälje kommun skulle fondera medel för så kallade sociala investeringar.

Idén hämtades 13 mil sydväst från här – i Norrköping. Den östgötska kommunen hade arbetat med en social investeringsfond en tid och påstod sig ha goda resultat.

Så 2012 anslog Södertälje 24 miljoner kronor under en treårsperiod (2013–2015) för ändamålet. Den bärande tanken var att hitta och driva trygghetsskapande förebyggande projekt, som skulle kunna få medel ur fonden. Dessa skulle baseras på forskning och ha särskild inriktning på tidiga insatser för barn och ungdomar. Med målet att projekten i förlängningen skulle kunna stå på egna ben och även sänka kommunens framtida kostnader.

De politiska partierna var överens om intentionerna. Södertälje borde kunna räkna hem en investering i förebyggande arbete för barn och unga – förvissade om att tidiga insatser ger långsiktiga besparingar för samhället.

Sedan hände ingenting.

Absolut ingenting.

Efter de tre första åren med sociala investeringsfonden betalades inte en enda krona ut. Och knappt någon ansökte ens om att få resurser.

Orsaken var främst att reglerna för fonden var så kommunalbyråkratiskt krångliga. Till exempel var fonden strikt inriktad på den kommuninterna strukturen – det lokala civilsamhället och andra aktörer gjorde sig icke besvär. Och bland kraven fanns att den ansvariga nämnden för varje enskilt projekt är förpliktigad till att insatsen blir lönsam på två års sikt.

Men skam den som ger sig. Den sociala investeringsfonden fick fortleva – och glädjen gick att ta på när Södertälje kommun kom på att det skulle kunna gå att starta familjecentraler med hjälp av den sociala investeringsfonden.

Tolv miljoner kronor skulle socialnämnden få för att, tillsammans med Stockholms läns landsting, öppna och driva familjecentraler i Hovsjö och Geneta.

Planen och glädjen halverades dock raskt. Det är enbart verksamheten i Geneta som har kommit igång, den startade förra året, och som finansieras med medel ur fonden.

Dessutom har två andra projekt – Ung i Täljes kommunala aktivitetsstöd samt en satsning på ungdomscoacher – tilldelats pengar.

Det är allt. Och några fler blir det inte.

Nog för att det fanns goda intentioner när Boel Godner först planterade fröet. Men detta frö kommer aldrig att slå ut i en på förhand utlovad blomsterprakt

Kommunstyrelsen kommer i veckan behandla fonden – och det byråkratiska krånglet kring den. Förslaget är att den kommer avvecklas eller möjligen omformas – de ekonomiska medlen ska läggas in i kommunens mål och budget.

Det är helt rätt tänkt.

Det finns inga skäl alls att behålla fonden när den gett så oerhört lite tillbaka.

Nog för att det fanns goda intentioner när Boel Godner först planterade fröet. Men detta frö kommer aldrig att slå ut i en på förhand utlovad blomsterprakt (det är knappt att det blivit en stickling efter sex år).

Hellre då att lägga kraft och energi på annat. Den jordmån som tydligen funnits i Norrköping finns inte i Södertälje.