Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Britterna måste börja tänka på avståndet

Annons

För tunnelbaneresenärer i Stockholm är frasen ”Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av” väl känd. Motsvarande budskap i Londons Underground är kortare och mer koncist: ”Mind the gap”.

Anmäl text- och faktafel

Det är en fras som är högst relevant även i brittisk politik, nu när landet är på sin väg för att stiga av det europeiska samarbetet. Vilket kommer avståndet till EU bli? Skillnaden mellan att lämna med eller utan avtal är enorm. Och vem tänker på just avståndet britterna emellan – hur långtifrån varandra kommer invånarna i det Förenade kungadömet att vara efter dessa uppslitande tider.

Drygt tre år efter folkomröstningen av Brexit är i princip det enda vi med säkerhet vet just detta: splittringen och polariseringen i landet har vuxit exceptionellt. Och den har eskalerat sedan Boris Johnson tog över som premiärminister.

Johnson räds inte en hård Brexit – att landet lämnar EU utan avtal – och han tycks vara helt oberörd över att detta å andra sidan skrämmer många, många fler. Inte ens det faktum att han gång på gång förlorat omröstningar i parlamentet har fått honom att sansa sig. Sprickan inom Johnsons egna Konservativa parti är i öppen dager. Även det näst största partiet, Labour, har samma konvulsioner. Och splittringen bland väljarna är lika stor.

Den häxbrygd av populism och nationalism som brexitörerna bjuder på har eldat på främlingsfientligheten.

Ett av de mest oroande uttrycken för splittringen i landet är att hatbrotten riktat mot utlänningar samt de med rasistiska motiv ökat kraftigt sedan 2016. Den häxbrygd av populism och nationalism som brexitörerna bjuder på har eldat på främlingsfientligheten.

Lägg därtill splittringen mellan landsdelar. Blir Brexit verklighet vill Skottland på nytt pröva möjligheten till en ny folkomröstning om självständighet. Bara för att ta ännu ett exempel.

Att överbrygga dessa klyftor, att minska avståndet, kommer bli en diger uppgift – oavsett vilken typ av Brexit vi får se (om någon), eller hur ett kommande nyval slutar.

Just tankarna kring utgången av ett nyval är intressant. Varken Boris Johnson eller Labourledaren Jeremy Corbyn har medvind. Jämför du de senaste sammanställningarna av opinionsmätningarna med parlamentsvalet 2017 ser det Konservativa partiet att få kring 34 procent av rösterna, en nedgång med åtta procentenheter medan Labour går mot ett katastrofval – 24 procent i opinionen nu, 40 procent i valet för två år sedan.

Brexitpartiet, under Nigel Farage, fanns inte för två år sedan, men samlar nu 13 procent av väljarna – framför allt består stödet av gamla Ukip-väljare och människor som röstat Labour. Sedan Boris Johnson tillträdde som premiärminister har Brexitpartiet förlorat många väljare som valt att gå tillbaka till de Konservativa i hoppet att banden med Europa nu ska klippas.

Under ledning av nyvalda partiledaren Jo Swinson har Liberaldemokraterna mer än fördubblat sitt väljarstöd sedan senaste valet

Men Farages framgångar bleknar i jämförelse med uppsvinget för Liberaldemokraterna. Under ledning av nyvalda partiledaren Jo Swinson har Liberaldemokraterna mer än fördubblat sitt väljarstöd sedan senaste valet och har nu 18 procent i mätningarna. Partiet är en fyrbåk för alla de walesare, skottar, engelsmän och nordirländare som fortsatt vill vara nära övriga Europa – helst inte lämna EU-medlemsskapet alls. Och också den politiska kraft som tydligast motsatt sig den intolerans som nu sprider sig i det brittiska samhället.

Det är till Liberaldemokratena som avhoppare från såväl de Konservativa som Labour söker sig.

I ett land med enmansvalkretsar är det alltid vanskligt att omsätta dessa opinionssiffror med ett reellt valresultat. Minns att Ukip 2015 fick 12,6 procent av rösterna i valet, men vann bara ett enda mandat i parlamentet, samtidigt som Skotska nationalistpartiet med 4,7 procent fick hela 56 mandat.

Men en blick på vårens Europaparlamentsval skvallrar om att förutsättningarna för Liberaldemokraterna att ta Europavänliga väljare från de Konservativa och från Labour är mycket god. Mycket talar för att Jo Swinson kan se fram emot ett omval med tillförsikt. Det behöver Storbritannien.

Annons