Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Bra med skärpta straff – även vid sidan av blåljusen

Numera går de tretton på dussinet, de politiker som vill att samhället möter otryggheten och brottsligheten i svenska städers mest utsatta områden med hårdare tag och skärpta straff.

Ja, och så har vi Stefan Löfven (S) och Jimmie Åkesson (SD) som vill sätta in militär.

Det är på intet sätt konstigt. Med de många gängskjutningar som skett finns ett påtagligt behov att agera snabbt och bestämt. Det är självklart rätt för stunden.

Och politiskt riskfritt. Den enklaste kalkyl visar att det går att räkna hem röster med tuffa förslag om repressiva åtgärder, särskilt när insatserna ska ske på betryggande avstånd i stadsdelar som ligger fjärran från de egna bostadskvarteren.

Men det förändrar inte att ökad polisiär närvaro, höjd säkerhet och fler övervakningskameror också är ett sätt att slippa ta tag i problemens verkliga kärna. Som att göra något åt de socioekonomiska förutsättningarna som präglar de flesta av dessa stadsdelar och som gör att kriminalitet ses som en utväg. Det handlar om segregationen, arbetslösheten, utanförskapet, boendemiljön med mera.

Nyckeln är jobben. Människor måste få en chans att integreras. Det kommer bland annat kräva sänkta trösklar för att komma in på arbetsmarknaden. Men det kräver långsiktighet och uthållighet – då tarvas politiskt mod, enklare då att spänna musklerna.

Men, säger men. Det finns naturligtvis skäl att se över straffskalorna ibland. Eller till och med att införa helt nya brottstyper i brottsbalken – som blåljussabotage.

Bakgrunden känner du. Polis, räddningstjänst och ambulans har på senare år utsatts för stenkastning, hot, våld och annat när de ska göra sitt jobb och rädda liv. Det är helt oacceptabelt. Staten har en skyldighet att markera.

Statens särskilde utredare Anders Perklev överlämnade i veckan sina förslag till justitieminister Morgan Johansson (S). Bland förslagen finns just tanken på det nya brottet blåljussabotage med. Det ska göra det straffbart att angripa eller störa poliser, räddningstjänstpersonal eller ambulanssjukvårdare på ett sätt som hindrar deras arbete. Brottet ska, enligt Perklevs förslag, kunna ge upp till fyra års fängelse eller i grova fall upp till livstid.

Nu är det inte så att det i dag är fritt fram att angripa dessa samhällsbärande funktioner. Införandet av blåljussabotage är en markering, en utvidgad kriminalisering.

Lika bra är att Anders Perklev blickar längre – till den personal som i sin yrkesutövning också utsätts för hot och våld, men där inga blåljus blinkar

Utredaren pekar på två skäl till varför det behövs. Dels att verksamheten är "minutoperativ" – blir arbetet fördröjt kan konsekvenserna bli ödesdigra, människors liv kan äventyras. Dels att blåljusverksamheten är mobil och sker med små enheter – åtgärder som inpasseringskontroll eller ordningsvakter är inte tillämpbara ute på fältet.

Skärpningsförslagen är bra.

Lika bra är att Anders Perklev blickar längre – till den personal som i sin yrkesutövning också utsätts för hot och våld, men där inga blåljus blinkar i deras absoluta närhet. Det handlar bland annat om personal på akutsjukhusen. Här föreslås skärpta straff.

Utredaren vill samtidigt att begreppet samhällsnyttig yrkesutövning vidgas ordentligt – och inte bara gälla offentlig verksamhet. Han konstaterar att en stor del av vård och omsorg drivs av privata aktörer med offentlig finansiering. De bör med. Men att även sådana funktioner som banker och livsmedelsbutiker bör inlemmas i det som ska anses samhällsnyttigt.

Även dessa är intressanta tankar och bör övervägas.