Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Bättre vuxenutbildning om man slutar upphandla

Redan i inledningen på det nya året, har två större kommunala upphandlingar fått uppmärksamhet. Dels skolskjutsen där företaget Samtrans tog över vid vårterminens start, dels städningen av kommunala skollokaler där Rengörare Näslund kliver in lagom till sportlovet.

För pluskunder [+]: Samtrans vd om skolskjutskaoset: ”Jag skulle vara lika upprörd om det var mitt barn”

Såväl Samtrans som Rengörare Näslund lade anbud som låg betydligt lägre än konkurrenterna. Och vid upphandlingar är det i princip alltid priset som styr.

För dig som är pluskund [+]: Städ-vd rasar mot prispress i ny miljonupphandling: ”Något är fel”

Problematiken kring offentliga upphandlingar ställs på sin spets när det är tredje man som påverkas. Det är inte tjänstemännen på Telge inköp eller på utbildningskontoret som tvingas stå där och frysa när skolskjutsen inte kommer eller inte hittar – det är skolbarnen. Och om klassrummet och skolkorridoren är dåligt städad är det inte tjänstemännen som hostar – det gör lärare och elever.

Ett annat inbyggt problem med upphandlingar är den inbyggda tidsbegränsningen. Avtalets längd är styrande, och gör att incitament för att bygga upp långsiktig verksamhet är svagt för leverantörerna. Vid nästa upphandling kan en konkurrent ta över och eventuella investeringar gå förlorade.

Det ger goda möjligheter för kommunen och respektive utbildare att knyta band som varar över tid, ett relationsbygge som förhoppningsvis kommer eleverna till del.

Ett annat område som är föremål för upphandling är den gymnasiala vuxenutbildningen. Eller varit. För trenden i kommun-Sverige är att allt fler kommuner slutar upphandla utbildningsanordnare. I stället byter de till en modell där anordnaren ansöker om att bli auktoriserad.

Precis som vid en regelrätt upphandling ställs krav på utföraren som ska vara uppfyllda – men den som blir auktoriserad kan sedan, förutsatt att man lever upp till kraven, bygga upp verksamheten utan tidspress eftersom inget slutdatum finns.

Det ger goda möjligheter för kommunen och respektive utbildare att knyta band som varar över tid, ett relationsbygge som förhoppningsvis kommer eleverna till del.

Södertälje kommuns vuxenutbildning är nu på väg att ta sig bort från upphandlandets kortsiktighet till auktorisationsmodellens långsiktighet. Arbetslivsnämnden kommer på sitt torsdagssammanträde, med stor sannolikhet, rösta för en sådan förändring.

Jämfört med ett upphandlingsförfarande borgar auktorisationsmodellen för kvalitet – ett inte alls oviktigt begrepp i sammanhanget – och att fler aktörer kan få möjlighet att erbjuda sina tjänster.

Just det senare, att den nya modellen gör det möjligt för fler aktörer att erbjuda utbildning, kan vara känsligt i rödgröna Södertälje. I sak är valfrihet och ett större utbud av aktörer av godo – så länge som de håller måttet. Det är tydligt att Södertälje rustar med både hängslen och livrem för att inga oseriösa aktörer ska känna sig lockade att komma in. Ingen vill att historien från när Lov infördes i hemtjänsten – då kommunen inte hade nödvändig kontrollfunktion på plats – ska upprepas.

Nu betonas vikten av uppföljning och god kvalitet. De aktörer som vill bedriva vuxenutbildning måste skriva på ett auktorisationsavtal med kommunen där det tydligt framgår vilka kriterier och krav som gäller. Lever man inte upp till dem bryts avtalet. Dessutom ska utbildningsanordnarna, innan det är aktuellt att ta emot studerande, klara av och bli godkända under en etableringsfas.

Gott så.

Nu är det bara att hoppas att Södertälje tar steget. För dem som verkligen berörs, eleverna som läser på vuxenutbildningen, är en auktorisationsmodell bättre.