Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Även kultur- och fritid har att följa lagen

Det finns tre ord i det svenska språket som var för sig hör till de gråaste i gråskalan, men som när man lägger dem efter varandra är bland det finaste vi har, ord som är helt grundläggande för vårt demokratiska samhälle. De tre orden: allmänna handlingars offentlighet.

Den sjätte paragrafen i andra kapitlet i en av våra grundlagar, Tryckförordningen, berättar vad som gäller: "Handling anses inkommen till myndighet, när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa".

Som inkommen handling räknas sådant som innehåller information av något slag – det kan vara i form av text och bild på papper eller i ett mejl, men också om informationen som lämnas är lagrad på ett USB-minne. När handlingen förvaras hos en myndighet, är inkommen till eller upprättad hos myndigheten räknas den som allmän.

Dessutom är myndigheten – i enlighet med Offentlighets- och sekretesslagen – skyldig att registrera handlingar så snart de har kommit in. Allt för att de ska vara sökbara.

Och då går de att begära ut. Av var och en.

Genom huvudregeln att allmänna handlingar ska vara offentliga garanteras medborgarna insyn i myndigheternas förehavanden. Denna transparens och öppenhet gör det möjligt att granska makten, men också för enskilda medborgare att hålla sig informerade om det som ligger dem varmt om hjärtat.

Som du förstår är de tre orden allmänna handlingars offentlighet inte bara fina – de är förpliktigande.

Offentlighetsprincipen motverkar korruption – vänskaplig eller ekonomisk – och att godtyckliga beslut kan fattas i hemlighet.

Som du förstår är de tre orden allmänna handlingars offentlighet inte bara fina – de är förpliktigande. För samtliga myndigheter i Sverige – inklusive Södertälje kommun och dess kultur- och fritidskontor.

När kommunen skulle rekrytera en ny förenings- och anläggningschef kom ett dussin ansökningar in. Ansökningar som, just det, är inkomna och ska registreras och gå att begära ut som allmänna handlingar.

LT begärde ut namnen på de som sökt tjänsten och deras referenser i fredags. Personal på Södertälje kommun gjorde en sökning i diariet och med vändande mejl kom sedan samtliga inkomna jobbansökningar. I mejlet från tjänstemannen står: "Detta är alla ansökningar som jag kan se i systemet".

Tajmingen visade sig vara i det närmaste perfekt, för på måndagen tillkännagav kultur- och fritidskontoret att nu var det klart: Michael Andersson kommer få jobbet.

Och då var det ju bara att leta upp hans namn i listan. Eller borde vara. Anderssons ansökan fanns inte med bland de som sökt.

Någon ordning måste det vara, även på ett kultur- och fritidskontor. Det finns lagstiftning att följa – gör det, snälla.

Kultur- och fritidschefen Staffan Jonsson bekräftar för LT att man följt "samma procedur som de andra kandidaterna med tre intervjuer, arbetsprover och referenser". Ändå har ingenting av detta diarieförts – den har hållits hemlig. Medborgarna har inte kunnat få insyn, risken för godtycke och vänskapskorruption är stor.

Någon ordning måste det vara, även på ett kultur- och fritidskontor.

Det finns lagstiftning att följa – gör det, snälla.

Sedan att det till detta framkommer i intervjun med Staffan Jonsson att förvaltningens ytterst ansvariga politiker, kultur- och fritidsnämndens ordförande Anna Bohman Enmalm (S), själv hade ansökt om chefsjobbet är minst sagt intressant.

Genom att söka ett jobb som en av de högsta cheferna på exakt samma kontor där man bär det politiska ansvaret visar man bara en sak – omdöme kommer inte gratis till alla.