Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tobias Samuelsson: Så blir Centerpartiet bättre på att värna liberala segrar

Framåt, möjligheter, hopp, framtidstro. Det är ord som skulle kunna komma upp på ett centerpartistiskt glosförhör. Trots ett stökigt första år för januarikonstellationen har Centerpartiet knappast tagit några smällar i opinionen. I stället håller partiet fanan högt som den obotliga optimisten i svensk politik: en självsäker idealist bland klentrogna dysterkvistar.

C har varit tydliga när andra vacklar – som centerpartisterna själva skulle uttrycka det. Det har såklart bidragit till partiets opinionsmässiga framgång. Liberalernas vilsenhet och oförmåga att välja lag under Nyamko Sabunis ledning är dess antites.

Den som vill se en långsiktigt hållbar liberal samhällsutveckling har dock skäl att inte enbart förhålla sig okritisk till denna strategi. Tydlighet är inte fel, men det är också en styrka att – som de andra borgerliga partierna – kunna idka självkritik. C har dock hårdnackat fortsatt nöta gamla positioner och i de fall man bytt linje, inte sällan långt efter andra, duckat från att erkänna någon positionsförflyttning.

Det gäller exempelvis i migrationspolitiken. Länge framställdes en anpassning till EU av flyktingpolitiken som en kapplöpning mot botten, men i skymundan har partiet skiftat ståndpunkt. ”Vi vill ha en migrationslagstiftning som ligger i linje med övriga EU-länders. Vi tycker att den ska anpassas mer till andra EU-länder, både vad det gäller försörjningskrav och anhöriginvandring”, förklarade Annie Lööf i Expressen i höstas. Några uttalade avståndstaganden från tidigare positioner lyste dock med sin frånvaro.

Den som vill värna politiska segrar, som valfriheten i välfärden, måste vårda dem.

I flera andra frågor har C intagit en närmast defensiv position. Det kanske mest aktuella exemplet är frågan om välfärdsföretagen, där allt fler pratar öppet om bristerna och problemen med oseriösa aktörer. Inget parti har varit så ivriga i att lägga ut offentlig verksamhet på privata aktörer som C: jobbpeng, bo-peng, sfi-peng – allt skulle ha en peng. Även från C-håll hörs krav på hårdare kvalitetskrav ska sägas, men skandalerna – från etableringslotsarna till bedrägerierna inom assistansen – borde mana till större eftertanke. Den som vill värna politiska segrar, som valfriheten i välfärden, måste vårda dem. Det kräver att man ständigt lär av tidigare misslyckanden och justerar reformer.

Att värna företagande, oavsett om det är i välfärden eller i andra branscher, är heller inte alltid synonymt med att underlätta för detsamma. Vid årsskiftet halverades kravet på aktiekapital för att driva företag. Det var en av C-punkterna i januariavtalet, men också ett typexempel på hur en förment företagsvänlig inställning i själva verket riskerar att få omvänd effekt. Ekobrottsmyndigheten har varnat för ökad risk att aktiebolag används som brottsverktyg, och inte ens småföretagarnas egen intresseorganisation Företagarna välkomnade ändringen.

Ordning och reda, vilket också förekommer i centerpartisternas vokabulär, är en förutsättning för att upprätthålla förtroendet för liberala segrar, som 1990-talets valfrihetsreformer. Det får bli medskicket till nästa glosförhör.