Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tobias Samuelsson: När Sverige blev stöldligornas favoritdestination

Färjan ska snart lätta ankar när en lastbil kommer lastad med fem fabriksnya entreprenadmaskiner. En tulltjänsteman anar oråd och fattar misstanke om det är stöldgods för mångmiljonbelopp som är på väg att lämna landet – men att stoppa lastbilen från att köra ombord på färjan vore tjänstefel.

Det enda alternativet för tullpersonalen är att ringa polisen, men inte heller denna gång kom polisen fram i tid, berättar Tullens presstjänst för nyhetstjänsten fPlus. Stöldligor har satt i system att anlända nära avgångstid, men som det ser ut i dag måste tullpersonal låta stöldgods passera om det inte handlar om exempelvis narkotika.

Nu öppnar inrikesminister Mikael Damberg (S) för att utöka tullens befogenheter. Utspelet kommer efter en gemensam rapport från Polisen, Tullverket och Kustbevakningen från januari 2019, där tandlösa gränskontroller återigen lyfts fram som ett viktigt skäl till att Sverige kunde bli ett favoritresmål för östeuropeiska stöldligor.

Man skulle kunna hävda att regeringen är senfärdig, men det vore en grov underdrift. Redan 2006 föreslog en utredning att tullen skulle ges nämnda befogenheter, som den finska tullen redan har. Stefan Löfvens två regeringar bär ett tungt ansvar, men även tidigare regeringar var märkbart frånvarande när dagens situation grundlades.

Nyligen rapporterade många medier att villainbrotten minskade under 2019, men då ska man komma ihåg att hälften av alla dessa begås av utländska stöldligor. Med stöldligorna importerades också en helt ny typ av brottslighet som skoningslöst plundrar båtklubbar på båtmotorer, lantbrukare på maskiner, dyrbar teknisk utrustning och diesel och bilägare på värdefulla bildelar. Östeuropeiska stöldligor står i dag för 90 procent av dessa stölder.

Bakom siffrorna gömmer sig också brottsoffer där känslor av obehag och otrygghet ibland sitter betydligt djupare än vad någon försäkring kan ersätta.

Totalt beräknas stölderna uppgå till två miljarder kronor per år, men bakom siffrorna gömmer sig också brottsoffer där känslor av obehag och otrygghet ibland sitter betydligt djupare än vad någon försäkring kan ersätta.

Inte sällan återfinns de som utsätts utanför städerna: stölder av traktorer och diesel drabbar av förklarliga skäl främst boende utanför tätorterna. När Företagarna frågade sina medlemmar svarade hela 25 procent av företagare i lands- och glesbygd – dubbelt så många som i städerna – att de hade funderat på att lägga ner delar av eller hela företagets verksamhet till följd av brottslighet.

Det blir inte bättre av bristande polisnärvaro i gles- och landsbygd. Polisen erkänner att den inte ens hinner åka ut till alla drabbade och trygghetsskapande överlämnas på många platser i stället till grannsamverkan och försäkringsbolag.

Det är så ett samhällskontrakt vittrar sönder. Men också förtroendet för sådant som i huvudsak har gjort Sverige gott: den fria rörlighet i Europa som kom med EU-inträdet. Erfarenheter från andra länder vittnar om hur mycket som krävs för att bli av med stöldligor när de väl har etablerat sig. Det är ett misslyckande som även med regeringens nyfunna intresse kommer ta lång tid att reparera.