Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tobias Samuelsson: Hälsoklyftorna bland barn riskerar att permanentas

Skillnaderna i barns hälsa är stora i Stockholms län på kommun och stadsdelsnivå. Det visar årsrapporten från barnhälsovården. Andelen nyfödda 2017 som hade rökande föräldrar var som lägst i 0 (noll) procent i Vaxholm, men 21 procent i Skärholmen. I Täby var andelen fyraåringar med övervikt eller fetma 6,5 procent – i Södertälje var motsvarande siffran 17 procent.

Anmäl text- och faktafel

Den geografiska klyftan speglas väl i socioekonomiska skillnader. I de kommuner och stadsdelar där ohälsotalen är höga är också inkomsterna och utbildningsnivån lägre. I områden där man tjänar mindre röker man också mer, äter mindre hälsosamt och rör på sig i mindre utsträckning. Fler drabbas därför av fetma, hjärt-kärlsjukdom, cancer och infektionssjukdomar – men också av psykisk ohälsa. Självmord är mer än dubbelt så vanligt i socioekonomiskt svaga grupper.

På sju av länets barnavårdsmottagningar, bland annat i Södertälje, finns nu ett hembesöksprogram, där föräldrar får återkommande besök under barnets första 15 månader. Initiativet var först på prov i Rinkeby, som hade bland de värsta hälsoindikatorerna i landet. Liknande program har funnits under en längre tid i Finland, där resultatet på lång sikt var bättre skolresultat, mindre kriminalitet och minskat drogberoende. Det dröjer ett bra tag till innan vi kan göra liknande utvärderingar av programmet i Rinkeby, men där såg man också direkta konsekvenser, som att fler föräldrar gick och vaccinerade sina barn.

När SVT gjorde ett inslag om hembesöksprogrammet i Rinkeby var det som främst hade slagit den forskare som utfrågades från Karolinska institutet den fattigdom och misär som hon möttes av.

Klassamhället är i allra högsta grad levande, men utanförskapet har bytt karaktär. Vi håller på att få en underklass som främst kännetecknas av etnicitet. Oroväckande är också att det finns tecken att på risken för att utanförskapet ska går i arv ökar.

Alla samhällen där människor är fria att fatta sina egna livsbeslut och som belönar ansträngning, som i form av högre utbildning, kommer ha inkomstskillnader. Problemet är om rörligheten mellan samhällsskikt är begränsad – då blir också klassresan en chimär.

Vi vet att det bästa sättet att motverka framtida utanförskap är att föräldrar har ett jobb att gå till och bra skolor att sätta sina barn i. Skolgången kan förklara så mycket som 30 till 40 procent av rörligheten mellan inkomstgrupper. Barn som växer upp med föräldrar som står utanför arbetsmarknaden löper 70 procent högre risk att själva fastna i bidragsberoende.

Enskilda människors livsförutsättningar går att påverka genom politiska beslut, men den som är på jakt efter nydanande svar kommer bli besviken. Det är ett jobb att gå till och skolor som levererar gymnasiebehöriga elever som är det bästa sättet att minska även hälsoklyftorna.