Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tillfälliga tillstånd – permanent dåliga

Regeringens förslag om tillfälliga uppehållstillstånd sågas i småbitar. Räcker det för att Stefan Löfven ska tänka till?

Annons

I den migrationspolitiska överenskommelsen som sex av riksdagspartierna slöt i höstas var det mest svårsmälta att Sverige skulle sluta ge permanenta uppehållstillstånd – även om barnfamiljer och ensamkommande barn var undantagna från den regeln.

Det dröjde en månad, sedan skruvade Socialdemokraterna och Miljöpartiet åt tumskruven ytterligare.

Stefan Löfven (S) och Åsa Romson (MP) berättade om hårdare id-kontroller och ännu tuffare regler.

Sverige skulle gå från att vara ett humant föredöme till att lägga sig på EU:s miniminivå vad gäller flyktingmottagande.

Vägen dit går bland annat genom tidsbegränsade uppehållstillstånd för alla utom kvotflyktingar (vilka är få, knappt 2 000 per år) och inskränkningar i rätten till familjeåterförening.

Regeringens lagförslag har varit på remiss.

Och man kan lindrigt säga att det mött kritik. Är man mer rakt på sak handlar det om rena rama sågningen.

Arbetsförmedlingen, Röda Korset och flera fackliga organisationer hör dit

Akademikerförbundet beskriver förslaget som rent skadligt. ”Vi har aldrig tidigare sett något som så totalt strider mot alla ambitioner som gäller möjligheterna till integration och etablering”, säger förbundsordförande Heike Erkers.

Reglerna är dessutom uppbyggda så att risken att människor med utbildning, eller som kompletterar sina studier, tar jobb långt under sin utbildningsnivå bara för att undvika risken att bli utkastade.

Rena slöseriet. För individ och samhälle.

Barnens rätt i samhället, Bris, går rakt på sak och konstaterar att förslagen ”står i direkt strid med FN:s konvention om barnets rättigheter” – och lyfter fram att förslaget från S och MP inte behandlar barn lika. Bland annat eftersom ”rättigheter såsom permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening är reserverade för kvotflyktingar.”

Det tål att sägas igen. De integrationspolitiska effekterna av att inte längre ge permanenta tillstånd är stora – och negativa.

Att tvinga flyktingar till ett liv i ovisshet innan de får möjlighet att börja bygga ett nytt liv eller återförenas med sina anhöriga är kontraproduktivt om man vill få människor att komma in i samhället.

Dessvärre är det inte dessa människor som är i fokus när Stefan Löfvens regering driver politik.

De tillfälliga uppehållstillstånden är helt enkelt ett enkelt sätt att samla inrikespolitiska poänger hos den del av opinionen som vill se ännu hårdare tag mot flyktingar – och att färre människor söker sig hit. Inte minst eftersom Moderaterna ideligen trycker på i den riktningen.

Och då väljer regeringen att bortse från trivialiteter som FN:s barnkonvention, asylrätten, arbetsmarknad och de faktiska förhållandena i krigets Syrien – där det utan tvekan kommer att föreligga ett skyddsbehov för syriska flyktingar under överskådlig tid.

Tron att minskad migration kan lösa integrationspolitiska problem är inte gångbar.

Ta intryck av remissinstanserna. Låt de permanenta uppehållstillstånden vara kvar.