Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne av Torsten Kälvemark: ”En storslagen människa”

Artikel 18 av 20
Minnesord i LT
Visa alla artiklar

Författaren och kulturjournalisten Torsten Kälvemark är död, 77 år gammal. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Annons

Torsten var - på sitt försynta sätt - en storslagen människa. Varmhjärtad, humoristisk, tolerant, och modig med ett sällsynt vardagsmod, helt utan åthävor. En ämbetsman vid Högskoleverket som gick sin egen väg, ofta på tvärs mot den allmänna meningen bland annat som skribent under 20 år på Aftonbladets kultursida.

Han var djupt engagerad i Södertäljes finska ortodoxa kyrka, samtidigt som han kunde försvara Palestinas sak vid torgmöten i stan; en engelsk gentleman bland idel vänsterfolk.

Hans sista bok blev en uppgörelse med Stalins förföljelser av kristna, samtidigt som han med kraft vände sig mot vår tids russofobi. Men hans djupa bildning tillät honom också att skriva om den estländske kompositören Arvo Pärt eller den ryske filmregissören Andrej Tarkovsky.

Hans internationella intressen ledde honom till London, där han var kulturattaché 1989 – 1992, och till Aten, där han var ordförande för Svenska Institutet 2007 – 2016. Ändå älskade han Paris mest, och den som haft förmånen att bli guidad runt det ryska och ortodoxa Paris glömmer det aldrig.

Torsten var en varm och trofast vän, som skapade sociala sammanhang var han än befann sig. Med en vänlig och underfundig humor, som förgyllde mångas liv, inte minst på bloggen Tidens tecken. Den som där läst hans försvar för semikolon som ett eftertankens tecken får på en gång ett exempel på denna; och en diskret uppmaning.

Nu när saknaden efter hans humanistiska stämma känns så tung, finns den ändå kvar; tillgänglig för alla; dessa nio år av klokhet och medmänsklighet runt allt mellan himmel och jord.

Torsten, du fattas oss.

Margareta Norlin och Örjan Appelqvist