Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till den lata 90-talisten – dra ditt strå till den demokratiska stacken

Annons

Vi beskrivs som bortskämda, lata och svåra att ha att göra med”. Vi är 90-talisterna som människor i äldre generationer suckar åt och läser artiklar om.

Det är en tydlig bild som målas upp av min generation, en nidbild som jag hört många skratta gott åt i fikarummen på olika jobb jag haft genom åren. Det suckas och skrattas så gott åt den att den har blivit en sanning.

”Ni 90-talister vill inte jobba”. Meningen känns som en rak höger i ansiktet när man inte har gjort något annat än att jobba, plugga och extrajobba sedan man var 15 år. Ibland undrar jag hur mycket vi egentligen måste bevisa innan vi också kan sjunka ner i kontorsstolarna med en kaffe i handen och sluta försvara oss och alla andra i vår generation.

Jag kanske inte kan vara tydligare med att jag tycker idén om latheten som ska genomsyra min generation är felaktig. Jag vet få människor som jobbar så hårt på grund av osäkra anställningar som mina 90-talistvänner. Men kanske måste jag ändå erkänna att latheten kan visa sig på andra sätt. Särskilt nu i valtider.

”Asså jag tänker ju inte direkt läsa på om dem, jag vet ju redan att de är helt sjuka i huvudet”. Två 90-talister diskuterar partierna inför valet och jag kan inte låta bli att spetsa öronen när jag sitter på bänken bredvid. De fortsätter att diskutera vidare om vad deras föräldrar "alltid" har röstat på och skrattar självgott åt människor som röstar på annat. Lika självgott som människor skrattar åt vår generation som ”bara vill ha roligt hela tiden”.

Det är en farlig inställning för demokratin, att fortsätta rösta på vad familjen alltid har röstat på och framför allt att strunta i att ifrågasätta och läsa på. Ännu farligare är det såklart att inte rösta alls. Men det är inte självklart i alla rum, i alla bubblor. Jag har diskussioner med vänner och bekanta som inte ”orkar” ta sitt ansvar och läsa på och därför ska rösta blankt, om de nu väljer att rösta alls.

Det är valdag i dag och jag hoppas att de flesta får en påminnelse om varför vi ska vara tacksamma över den demokrati vi lever i. En tacksamhet som kanske kan bilda nyfikenhet över vad det här landet kan bli i framtiden. Förhoppningsvis kan vi tillsammans bilda en framtid där vi, i stället för att skratta åt varandra, diskuterar och hjälper varandra, över generationsgränser.

Och till alla 90-talister som kanske läser det här: Låt inte föreställningarna om lathet hos vår generation vinna över vår förmåga att dra vårt strå till den demokratiska stacken. Vi kan också.

Gå och rösta nu.