Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tiggeriförbud är alltjämt en dålig idé

En regering har viktiga uppgifter att utföra. Att falla för snöd populism är inte en.

Blir passerad av en cyklist på min väg till bussen. Plötsligt nitar cyklisten vid en soptunna. Han tittar ner i den, sträcker ned handen och plockar upp en burk. Påsen på cykelstyret vittnar om att tidigare tunnor också innehållit burkar, en sju–åtta stycken ungefär. Vid husväggen ett tiotal meter därifrån sitter en kvinna på marken med sin pappersmugg.

Fattigdom finns mitt ibland oss. Och visst vore det fantastiskt om det inte hade varit så, om det hade gått att utrota den.

Men hur gärna man än vill det så inser man snart att det inte går. Inte heller går det att göra fattigdom olagligt. Det hade annars varit bekvämt, eller hur? När något är jobbigt – och när de man umgås med också tycker att det är jobbigt – så är det skönt att ropa ”det borde förbjudas”.

Ser man till opinionsmätningar tycker många svenskar att tiggare är jobbiga. Till övervägande del för att det är ett störande inslag att se en medmänniska som sträcker ut sin hand utanför affären när man själv är ute på sin shoppingrunda eller ska storhandla.

Då är det enkelt att önska ett tiggeriförbud.

Enligt samma mätningar är motståndet mot tiggare störst inom Sverigedemokraterna och Moderaterna. Dessa partier är också pådrivande i att vilja förbjuda tiggeriet. Men nu är den här, dagen när Socialdemokraterna sällar sig till M och SD.

I en intervju med Dagens Nyheter uttrycker civilminister Ardalan Shekarabi (S) gång på gång att det är ”på våra gator” som tiggeriet är ett problem.

Problemet är alltså inte att människor är fattiga, utan att den som inte är fattig tvingas bli påmind om detta varje gång de ser en tiggare. Som att våra gator är våra, och enbart våra.

Shekarabi resonerar sedan om att förändra i kommunallagen: ”Jag utesluter inte lokala tiggeriförbud. Men om det ska vara lokala eller nationella förbud – det finns säkerligen för- och nackdelar med sådana lösningar”.

Vilka dessa fördelar är får vi inte veta, inte något om nackdelarna heller.

Redan i dag finns lagstiftning kring om att man inte kan bo i tält eller husvagn var och hur som helst. Sopor ska hanteras och avloppsfrågan ska fungera. Dessa bosättningar är ett reellt bekymmer i flera kommuner – och här i Södertälje har man vid flera tillfällen avhyst tiggare från tillfälliga läger.

Att människor tvingas lämna sitt hem och sina familjer och resa långt för att tigga är ett samhällsproblem, inte tiggeriet. Varken Bulgarien eller Rumänien – där de flesta av de romer som kommer till Sverige för att tigga bor – gör inte vad de borde för att förbättra levnadsvillkoren för sina egna medborgare. Trycket på dessa länder bör öka.

Ett svenskt tiggeriförbud hjälper inte – det slår åt fel håll, mot romerna.

Sverige ska inte förbjuda fattigdom, vårt samhälle ska inte sparka nedåt.